Ett rån, men jag kan inte låta bli

”Kom hem och gör rätt för er, sedan kan ni hota med att flytta?
Men. Här sitter jag med lurarna i öronen och njuter av deras formidabla musiktjänst.”

1 av 4 | Foto: Illustration: Patrik Lindvall
”Jag älskar Spotify. Men artisterna rånas.Och de svenska grundarna är gnälliga, ologiska skattesmitare i Luxemburg.” skriver Fredrik Virtanen
NÖJE

Jag älskar Spotify.

Men artisterna rånas.

Och de svenska grundarna är gnälliga, ologiska skattesmitare i Luxemburg.

Prince finns inte. Inte Beyoncés nya heller. Men det mesta finns. Jag hittar i stort sett vilken raritet som helst på Spotify som förr bara hittades i vinylkällare.

Och varje vecka har deras algoritmer gjort ”Veckans tips” som ruskigt och ibland skämmigt korrekt ger mig musik jag inte hört men som passar mig.

För detta betalar jag 99 kronor i månaden. Extremt prisvärt.

Samtidigt.

Det börjar kännas smutsigt. Som att dra nytta av barnarbete fast här gäller det fattiga konstnärer som försöker livnära sig på sin musik.

Apropå popjournalisten Sara ­Martinssons utmärkta artikel om pr-rocksverige i DN, ”Vi borde prata mer om den svenska musikkrisen”, twittrade den i åratal framgångsrike ­musikern Dan Hylander:

- Förra året hade jag drygt 800 000 streamningar och fick … 5 534 kronor. Som artist, musiker, upphovsman och producent. Spotify är den största blåsningen av artister, musiker och upphovspersoner någonsin. Och alla håller tyst.

Men så säger de flesta musiker mellan skål och vägg. Alla har olika avtal. Att stöta sig med Spotify är att stöta sig med de multinationella skivbolagen som är delägare i Spotify, de enda som hittills tjänat på tjänsten genom att kunna ställa hårda krav för att upplåta sina kataloger. Enorma maktfaktorer som ingen småspelare i branschen vill bråka med, lika lite som de vågar säga ett kritiskt ord om miljardindustrin och arbetsgivaren Max Martin med kompanjoner.

Obehaget inför Spotify minskade inte när grundarna Daniel Ek och Martin Lorentzon hotade att flytta sin verksamhet till USA i ett öppet brev den 12 april. Helt rimligt påpekade de att skolundervisningen borde bli bättre och anpassas till moderna tider, ungar borde kanske läsa programmering i stället för slöjd, och att det borde byggas mer bostäder.

Men främst gnällde Ek, en gång indie, och Lorentzon på företagsskatterna i Sverige. Vilket blev särskilt pinsamt ­eftersom Spotifys ägarbolag redan ligger i skatteparadiset Luxemburg. Och ­Lorentzon har undvikit skatt genom ett brevlådeföretag på Cypern.

Helt vanligt rikemansbeteende, visst, men det blir befängt och ologiskt när de samtidigt kräver bättre skola och fler bostäder som kostar - skattepengar. ­Alla vill ha välfärd men ingen vill betala.

Kom hem och gör rätt för er, sedan kan ni hota med att flytta?

Men.

Här sitter jag med lurarna i öronen och njuter av deras formidabla musiktjänst. Trots att de varken har Prince eller ­Beyoncé. Trots att en artist tjänar ungefär en Coca-cola för 1 000 spelningar.

Jag klarar inte att sluta med Spotify. Jag klarar inte ens av att bojkotta H&M, en annan svensk stolthet, trots att jag vet att kläderna tillverkas i kambodjanska sweatshops. Det är svårt att vara ­människa.

Fråga Fredrik

Tjena! Ja, vilken otrolig serie ”Billions” ­utvecklade sig till. Är det bara jag som tycker att den egentligen ganska meningslösa scenen i badet var så sjukt briljant och på något sätt definierade hela serien och ­kemin mellan dem? Kändes bara så otroligt smart skrivet i sin enkelhet. Eller är det ­bara nån egen slags sexuell fantasi som pratar här? Kände bara att jag behöver ventilera detta med någon ... :) Jon

SVAR: Haha. Vi ser fram emot säsong 2.

Veckans ...

BABE. Eva Dahlgren. Nya albumet ”Jag sjunger ljuset” är klassisk Dahlgren som smeker själen.

R’N’B-ALBUM. ”Sherihan”, Cherrie. Mycket längesedan någon - Kah? - gjorde bättre r’n’b på svenska än Sherihan ”Cherrie” Hersi från Stockholmsorten Rinkeby, den mentala och verkliga plats som skildras på detta formidabla debut­album om relationer, våld och kärlek.

INDIEAMERIKANA-­ALBUM. ”Singing saw”, ­Kevin Morby. 28-åring från Lubbock, Texas, som bör kunna bli en riktigt stor artist. Det låter så här på hans tredje album, särskilt när han rockar som i ­”Dorothy”. Rockar.

POPALBUM. ”Lemonade”, Beyoncé. Utsökt som sagt men allra mest undrar vi om Jay-Z varit ­otrogen. Det låter så. Men man vet aldrig med ­konsten.

RUBRIK. ”Blev miljardär på sin musik - nu lever Enya, 54, ensam med sina katter i ett slott”. Har inte blivit så upplyft av en rubrik i Aftonbladet på åratal. Är glad för allas skull. Rubriksättarens, ­läsarens och inte minst Enyas.

LÅT. ”Lämna mig inte i det här skicket”, Håkan Hellström. Finfin avslutande slowjamdisko på ep:n ”1974”. Håkan kanske är på väg tebaks till mig.

INDIEPOP. ”Svarta lådan”, Terra. Nästan Manic Street Preachers-fet och som alltid när det är bra från Göteborg svävar Broder Daniel någonstans.

ARTIKELN HANDLAR OM