Sverige är också en ding ding värld

Netflix-serien ”Luke Cage” har mötts av den sinnesslöa kritiken att den skulle vara rasistisk mot vita. Liknande drev uppstod i Sverige. Men hur kan fikande ungdomar vara ett problem när vi har rasister som löper gatlopp och hotar sönder internet?
NÖJE

Tv-serien ”Luke Cage” är verkligen bra, minst i klass med ”Daredevil” och ­”Jessica Jones”.

Rolig, cool, brutal.

Men är den rasistisk? (Eh, nej.)

USA är så stort, finns plats för så många knäppgökar. Som alla vita kränkta människor som är så ilskna över ”Black lives matter” - en rörelse om polisvåld mot svarta - och gapar MEN VI DÅ! Alla liv är viktiga!

De kan liksom inte sluta se sig själva som världens centrum. De saknar ­antingen empati eller kunskap om hur det varit, och är, att leva som svart i ett USA förgiftat av slaveri och rasism ­sedan hundratals år. Eller, vilket alltid är en möjlighet, så är de rasister. Kanske utan att förstå det själva. Det är lätt hänt.

Bisarrt är det.

Nya Netflix-serien ”Luke Cage”, en ­Marvel-serie som utspelar sig i Harlem, New York, där den skottsäkra superhjälten och nästan alla andra skådespelare är svarta, har mött samma sinnesslöa kritik. Rasistiskt mot vita! Vilket i så fall skulle innebära att nästan alla andra tv-serier är rasistiska eftersom skådespelarna vanligen är vita.

Mest är det dårar på Twitter och andra sociala medier, kanske ironiska troll, som gapar. Ändå fick jag den där överlägsna tanken: kära gamla USA asså, så knasiga ni är …

Då slog det mig. Alltså jag hade det ju på känn, någonstans visste jag det, men jag hade ändå inte riktigt tagit in att lilla Sverige med raketfart blivit lika bisarrt som enorma USA. Sverige är en ding ding värld numera.

I SVT-programmet ”Opinion live” ­lyckades ju faktiskt programledaren Olle Palmlöf jämföra en grupp fikande ungdomar med Ku Klux Klan, en av de otäckaste terrororganisationerna i USA:s historia.

Hur kunde det ske? Hur hamnade vi där? I ett utsökt reportage i P3:s ”Verkligheten” om 15-åriga Dustin Zojaji reds det ut. Han och andra barn och ungdomar i SSU hade i 1,5 år träffats, ätit gifflar och pratat om hur det är att utsättas för ­rasism. Detta fick den moderate riksdagsmannen Hanif Bali, känd för att leda en stor armé nättroll, nys om och skrev upprört på Facebook och Twitter.

Så inleddes drevet mot barnen, samma typ som mot ”Black lives matter” och ”Luke Cage”. Fikat var nämligen bara ­öppet för rasifierade. Twittrare, debat­törer och ledarskribenter - som ingenting har att säga om att svarta har ­betydligt svårare än vita att hyra lägenheter via Airbnb - tyckte att det var ­förjävla upprörande.

Fatta. Fatta att identifiera fikande ­ungar som ett stort problem medan ­rasister löper gatlopp och hatar och ­hotar sönder internet och en hel del ­flyktingförläggningar, tunnelbanor och torg.

Den bisarra och upphettade debatten hamnade till sist i självaste SVT och där kom den famösa KKK-frågan, till Araia Ghirmai Sebhatu i det liknande kaffe­repet ”Black coffee”.

- En tillspetsad och olycklig formulering, ursäktade ”Opinion lives” ansvariga utgivare Robert Olsson men den stannade kvar där i luften, eller hur? Fikande svarta ungdomar … Ku Klux Klan. Hmm, tja. Jo kanske är det inte samma sak men … tja … liksom … det PÅMINNER ju om samma sak. Det är ju rasistiskt … ­liksom … Typ.

Det är så dumt allting.

Samtiden är inte klok.

Sätt på ”Luke Cage” på Netflix och glöm den en stund, det är mitt tips.

Fråga Fredrik

Ur ”Miranda - en politiker blir till”.

Tack för tipset om ”Miranda - en politiker blir till”. Hoppas att den där flickan fortsätter sin politiska karriär men i ett trevligare parti. Jag vet av egen erfarenhet hur lätt det är att hamna snett som ung. Fast jag var på den andra ytterkanten, Sovjetkommunist, det fanns inga fascistiska alternativ på 70-talet … Otänkbart eftersom alla mindes Hitler och Mussolini

/Ingegerd

Svar: Dem borde vi minnas än.

1 av 2
”Captain America: Civil war”.

Veckans ...

BABE. Norah Jones. Soulbluesjazzpopfenomenet som tog över världen 2002 gör ännu den mysigaste ljudtapeten. Nytt album nu, ”Day breaks”.

TV-SERIE. ”Westworld”, HBO. Två avsnitt in i den påkostade och fiffiga serien om hur rika männi­skor lajvar vilda västern (som ett verkligt dataspel) börjar jag ana att det drar sig mot en riktig ­skräckis. Avskyr skräckis. Men kanske har robotarna och den ­ärkesjuka Ed Harris andra ­planer. ­Spänningen är olidlig.

ACTION. ”Captain America: Civil war”, hyrfilm. Så jätteroligt när lille Spindelmannen dyker upp, värvad av Iron man.

SERIEBOK. ”Uppgång & fall”, Liv Strömquist. Ska återkomma till denna, men tills vidare: Strålande, fantastisk, suverän! Kan inte ta i mer än så.

CD-BOX. ”These dreams will never sleep: the best of Graham Parker 1976-2015”. Han är sannolikt världens mest underskattade rockartist, vilket inte innebär att någon behöver köpa en dyr cd/dvd-box. Men upptäck den bittre soul­mannen på till ­exempel Spotify, vettja. Hey Lord, don’t ask me questions!

BIOFILM. ”Café Society”, lätt och ledigt, med många klyschor och ­förtjusande feta scener, skildrar ­Woody Allen Hollywood på 1930-talet och komplicerad kärlek. Pålitligt som den gamla häst han är.