Schlegel vill nåt mer – och det provocerar

Sylvester Schlegel.
NÖJE

Hör en ny låt och måste omedelbart höra den igen.

Det händer inte så ofta längre men det händer med Sylvester Schlegel och ”Bygdens son”.

Givetvis kommer den sist i Melodifestivalens första deltävling, givetvis blåser det in en smärre shitstorm från folk som tycker att Sylvester Schlegel inte kan sjunga.

Det brukar vara så med de där som verkligen lyckas komma åt något, man kan inte räkna med att alla ska vilja förstå. Sylvester Schlegel sjunger dessutom om att växa upp i en håla och drömma om nåt större, och hur klassiskt det ämnet än är i popen föder det alltid både fans och haters i ett Sverige där det fortfarande, eller kanske rent av mer än någonsin, är provocerande att vilja något mer.

Förmodligen spelar det mindre roll att The Arks forne trummis framför allt försöker skildra hur han såg på glasbruksorten Kosta då, när han var tonårig medlem i Melody Club-förlagan The Tambureens och längtade in till Växjö och ut i världen.

Schlegel var ju heller inte med för att vinna, han var med för att presentera sin nya solokarriär och kunde knappast ha gjort det bättre än med ”Bygdens son”.

Det är lysande uppriktig provinspop, där klassiska girlgroupkörer, The Kinks historieberättande och Håkan Hellströms anglofila eskapism kokas ihop med ursvensk rocktradition. Jag hör drag av Ulf Stureson, Olle Ljungström och Magnus Lindberg i Schlegels röst.

Han hittar dessutom ett visuellt anslag som harmonierar perfekt med musiken. Den pressade stämman, de sorgsna ögonen och den tårformade gitarren gör lika mycket för låten som texten och melodin.

Schlegel har varit bra utanför The Ark tidigare. Med The Guild gjorde han för några år sedan två album synnerligen gedigen The Band-rock. Men det är solo på svenska som han verkligen hittar rätt.

På första singeln ”Dåligt på ett bättre sätt” finns till exempel några av vinterns finaste textrader:

”Och jag minns än första gången någon tog min hand/Hur hela världen plötsligt bytte färg/Och jag vet hur ont det gjorde när jag krossades sen/Hur jag genast ville göra det igen”

Det saknas således inte anledningar att se fram emot Sylvester Schlegels debutalbum. Släpps i början av april.

ARTIKELN HANDLAR OM