Fyndigt, syrligt & hudlöst sårbart

NÖJE

Håkan Steen listar årets album

1 I LOVE YOU, HONEYBEAR (FATHER JOHN MISTY)

Låtarna, och hela figuren Father John Misty, vecklar ut sig ännu mer på scen. Konserterna med Josh Tillman på Roskilde och Way Out West i somras hör till det allra bästa jag såg i år. Inte minst fanns där en oberäknelighet som kändes förlösande i en tid när ingen tror sig ha råd att riskera att vara dålig.

Efter de gigen blev allt jag redan tidigare älskade med den här skivan bara starkare: växlingarna mellan fyndig syrlighet och det hudlöst sårbara, den skruvade självupptagenheten och de klockrena popmelodierna, det Randy Newman-skarpa och det Lennon-drömska.
 

2 PRETEND (SEINABO SEY)

Vi visste i förväg att det skulle bli en sensationell debut, många av låtarna hade vi ju redan hört. Men ”Pretend” blåste omkull mig ändå. Seinabo Sey är så genuint grundad i alla delar av sitt uttryck, alla låtar så gediget välskulpterade. Och rösten är årets varmaste.
 

3 TVÅ SJUNDEDELAR AV ETT LIV (BÄDDAT FÖR TRUBBEL)

En tung vår räddades av ett punkigt rock’n’roll-band från Malmö. Bäddat För Trubbel levererar koncis vardagsrealism byggd på härligt ohippa influenser och en mix av vemod och humor som känns som livet självt. Bästa textraden: ”Om det inte vart för spriten hade jag vart alkoholist”.
 

4 FLYKTLIGAN (JOEL ALME)

5 SOMETIMES I SIT AND THINK, AND SOMETIMES I JUST SIT (COURTNEY BARNETT)

6 DEN MORRONEN (THÅSTRÖM)

7 WHEN I’M FREE (ANE BRUN)

8 THE BIG SLEEP (DEPORTEES)

9 25 (ADELE)

10 STENUNGSUND (VIKTOR OLSSON)

ARTIKELN HANDLAR OM