Modigt spel som mobbad

Jerry Johansson.
NÖJE

GÖTEBORG. Mobbade skolgrabbar står i centrum i vinterns två första stora svenska filmpremiärer.

En söker tryggheten i ett pingpong-racket, den andra får hjälp av vampyrer.

Filmfestivalen, den 31:a i ordningen, brukar vara startskottet för en ny svensk filmsäsong. I år har nyfikenheten varit extra stor, då det handlar om mångfaldigt prisbelönade kortfilmaren Jens Jonssons långfilmsdebut och Tomas Alfredsons filmversion av John Ajvide Lindqvists bästsäljande skräckroman ”Låt den rätte komma in”.

Både ”Pingpong-kingen” och ”Låt den rätte...” utspelas i ett snörikt vinter-Sverige, handlar om mobbningsoffer med frånvarande alkoholiserade pappor och har, bisarrt nog, människor som bor i bostäder överfulla av katter. Fast där slutar likheterna.

Jonssons skildring av en norrländsk white trash-fmilj har väckt blandade känslor. Själv tycker jag 16-årige Jerry Johansson med sitt modiga spel bär upp filmen, medan Jonsson haft lite svårt att få till ett vettigt slut.

Det har inte Tomas Alfredson haft, där skvätter blodet som det ska i en vampyrfilm. Alfredson bygger skickligt upp en suggestiv stämning och det känns helt naturligt att ett par vampyrer härjade i förortstristessens Stockholm på 1980-talet. Och folk må ha sin bild av Per Ragnar –Jan Halldoff-skådis eller såpastjärna, beroende på vilken generation man tillhör – men så här som vampyrpappa med samvetskval har ingen sett honom förr.

Fotnot: ”Pingpong-kingen” har riktig premiär 8 februari, ”Låt den rätte...” 18 april.