Ekborg fick aldrig slottet att lyfta

Foto: Foto: TV4
Middagen under Dan Ekborgs dag på slottet blev en ljummen historia.
NÖJE

En av sin generations bästa skådespelare. Som är vass i käften. Och öppnar sitt hjärta på vid gavel gång på gång.

Ändå lyfte aldrig riktigt Dan Ekborgs premiäravsnitt av ”Stjärnorna på slottet”. Hela middagen kändes en aning avslagen.

Jan-Olov Andersson.

Det ska sägas direkt: Jag är väldigt förtjust i Dan Ekborg.

Somliga tycker han är en drummel. Han har nog aldrig gått tyst och obemärkt genom ett rum. Har han stött på en film- eller teaterrecensent, har han inte tvekat att skälla ut personen. Han och jag har haft en och annan underhållande skärmytsling vid bardisken på Café Opera. På en galapremiär för en film underhöll han ett helt bord med anekdoter från sin karriär och imitationer av andra skådespelare. När Dan Ekborg spelade upp alltihop som små scener... högst tveksamt om någon av oss vid bordet har skrattat så mycket, varken förr eller senare.

Men det finns en svärta inom honom också, som han berättade väldigt öppet om i programmet:

En pappa – legendariske skådespelaren Lars Ekborg (1926–1969) – som han allt för sällan träffade. Känslostarka upplevelser i samband med pappans död. Familjens ekonomi som då var körd i botten. Kravet från omgivningen på att axla pappans skådespelarmantel. Både avundsjuka och stolthet när det gäller brorsan Anders. Många år i terapi. Tre skilsmässor. Och en hel del annat.

Skådespelarkollegan Ulf Brunnberg – pedanten som påstod sig vara en nära vän med Dan och som hela tiden (förgäves) försökte vara lika rapp i truten när de slängde käft – hade plötsligt inte en aning om mörkret i Dan Ekborgs uppväxt. Och att ha solglasögon på sig inomhus... det får och kan enbart Jack Nicholson ha!

Niklas Strömstedt ställde lite journalistiskt motiverade frågor. Marie Göranzons frågor var av mer existentiellt slag. Monika Dominique sa ingenting.

Så det blev ett märkligt program. Som att Dan Ekborg höll en lång monolog. Aldrig tråkigt. Man ville ha mer.

Framför allt hade det dock behövts mer dynamik mellan deltagarna. Den fanns inte alls. Blev de andra skrämda av svärtan hos Ekborg? För lite alkohol, kanske? Satt Monika Dominique ens med vid bordet? Eller hade hon skrämts till tystnad efter helikopterfärden?

Så här efteråt... vet faktiskt inte riktigt om programmet var bra eller dåligt. Hoppas bara att Monika Dominique återfår talförmågan till sitt eget program nästa lördag ...

ARTIKELN HANDLAR OM