Kan förstå – och inte förstå – valet

1 av 2
NÖJE

Gina Dirawi leder svensk tv:s största underhållningsprogram Melodifestivalen – ihop med sju andra.

Låter mest som en jäkla röra.

Främsta skälet till att det nog ändå kan bli ganska bra hittar vi bakom kulisserna.

Strunta i musiken. Den har alltid varit gräslig och kommer alltid att vara gräslig och ändå kommer hela svenska folket att gå omkring och nynna på en eller ett par melodier i åratal framöver. Inte nödvändigtvis alltid vinnarlåten. I år fick till exempel Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, 67, ett slags andra genombrott – inte minst i dagisgenerationen.

Det var inte många ”experter” som såg det komma…

Men Melodifestivalen är – vare sig man älskar, hatar eller bara allmänt slötittar – ett program man lika mycket ser för det som händer runt omkring låtarna som tävlar. Fler minns nog komikern Björn Gustafssons genombrott som sidekick år 2008 och Grotesco-kollektivets ”Tingaliin”, med armékör, dansande björnar, kosackdansare och diverse ryska fraser, än vilka melodier som vann de åren.

Men programledarnas för- och nackdelar, de ältas i åratal efteråt.

Därför är programledaren viktig.

Därför kan man både förstå och inte förstå årets val.

Gina Dirawi fick ett makalöst genombrott år 2012 när hon ledde programmet ihop med Sarah Dawn Finer och Helena Bergström.

Slog inte längre underifrån, och gick inte helt ihop med Danny Saucedo, året efter, men fick ändå klart godkänt.

I båda fallen stod Edward af Sillén för manus och regi.

Jag är kluven till vad SVT egentligen har för förtroende för Gina Dirawi. Som om de inte riktigt vet vad de ska göra med henne, bara att de till varje pris vill behålla henne.

Hon har fått göra några egna serier som varit mer eller mindre halvlyckade.

Nu får hon förtroendet att leda svensk tv:s största underhållningsprogram igen – fast med sju andra programledare.

Det ska vara ett sätt att hylla femton år med Melodifestivalen på turné, med ett gäng veteraner som varit viktigare tidigare under programseriens gång.

Kan i värsta fall bli en enda jäkla röra. Som ett sätt att säkra upp att hon inte står där ensam i kaoset.

Nya programledarkollega, nya förutsättningar, varje vecka kan i och för sig bli kul för tittarna.

Innebär också att de som gör programmet lite grann får börja om från början sex gånger.

Är inte säker att allihop av Petra Mede, Henrik Schyffert, Charlotte Perrelli, Sarah Dawn Finer, Ola Salo, Peter Jöback och William Spetz – ungdomen som ska vara framtiden i finalen – fungerar lika bra ihop med Gina Dirawis lite speciella framtoning och humor.

Hoppet till att det ändå blir något slags ordning på alltihop får nog därför främst stå till Edward af Sillén, som under senare år vuxit till något slags universalsnille när det gäller allt från tv-underhållning till teaterpjäser, musikaler och filmer, han är en av manusförfattarna till Helena Bergströms bioaktuella publiksuccé ”En underbar jävla jul”.

Men minst ett par av programmen kan mycket väl falla platt till marken, misstänker jag.