Jag är inte riktigt nöjd med mig själv just nu

1 av 2 | Foto: AFP
Woody Allen poserar framför fotograferna i Cannes. Bara timmar tidigare slog hans sons krönika ner som en bomb. Men ingen ställde någon fråga om det under presskonferensen.
NÖJE

Hur oförskämda frågor kan man ställa till en världsstjärna?

Ett ämne som blivit aktuellt under filmfestivalens första dagar.

Det har pratats och skrivits mycket om ”elefanten i rummet” på onsdagens presskonferens för Woody ­Allens invigningsfilm ”Café society”.

Ingen vågade (eller fick tillfälle) att fråga om 28-årige sonen Ronans krönika i en tidning, där han anklagade media för att vara fega och för att medvetet tiga ihjäl historien om Woodys (påstådda, anklagelserna gick bara till förundersökning) övergrepp på hans syster Dylan.
 

Och visst, ingen i vår grupp på tio journalister som hade intervjuer med honom i 20 minuter i går, gjorde det heller. Av feghet, säkert. Av rädsla för att aldrig mer få intervjua Woody, absolut. Av respekt för att man inte ställer hur oförskämda frågor som helst vid sådana här tillfällen, kanske.

Grubblar på det. Är inte riktigt nöjd med mig själv just nu.

En familjeangelägenhet, där bara de inblandade vet vad som har hänt eller inte har hänt, tyckte en argentinsk kollega om Woody Allen-historien. Hon och jag var däremot helt överens om att Pedro Almodóvar bör frågas ut om sina pengagömmor som har avslöjats i samband med Panamadokumenten.
 

Och om man ser det från kändisarnas sida:

Det finns oväntat många journalister som ställer korkade frågor på grund av slöhet, dumhet eller bara ren galenskap.

Som turken som frågade en mycket förvånad Tom Cruise om han ville spela Mustafa Kemal Atatürk (1881–1938), Turkiets grundare. Eller israelen som frågade James Gandolfini (1961–2013) om han var omskuren. Eller han som frågade Ving Rhames saker om Laurence Fishburnes karriär.

– Jo, vi svarta ser ju alla precis likadana ut, sa ­Rhames syrligt.
 

Pratade i går med Kristen Stewart om kändisskapets för- och nackdelar.

– Ni kan aldrig förstå hur det är att bli så superkänd som jag blev som 17-åring efter ”Twilight” och vad det gör med en. Nu har jag efter flera års tankar och vansinniga händelser i rampljuset fattat ett beslut. Jag tänker inte låta det begränsa mitt liv. Vill någon plåta när jag slänger mina sopor, får de väl göra det. Ha ha, nu fick ni er rubrik om mig. Utan att jag egentligen har avslöjat ett dugg …