Springsteens texter lämnar dem ingen ro

NÖJE

En amerikansk polis som är arg på Bruce Springsteens sång ”Highway patrolman”. En affärsman som försöker förstå ”Born in the USA”. En lärarinna som använder ”Darkness on the edge of town” på lektionerna.

”Bruce Springsteens America” är en märklig bok.

Robert Coles, som skrivit färska ”Bruce Springsteens America”, är en Pulitzer-belönad författare och barnpsykiater som pratat med människor om Bruce Springsteens sånger.

Inte för att han är någon större Springsteen-fan, eller kännare. Men för att han märkt hur mycket Springsteen betyder för många amerikaner. Coles, som varit läkare sedan 1950-talet, jämför med reaktionerna på en annan New Jersey-sångare, Frank Sinatra.

Han var lika förbluffad när patienter vittnade om Sinatras och musikens makt för 50 år sedan.

De som funderar kring Springsteen-låtar i boken är inte heller fans, de flesta har inte ens sett en Springsteen-konsert. Men de är tagna av hans sånger.

Ibland för att någon hustru eller son jämt lyssnar på musiken. Ibland för att de själva gillar plattorna och spelar dem om och om igen, men fastnar på några rader.

Ofta är det något de inte förstår, en text som irriterar och inte lämnar dem någon ro. Det längsta kapitlet är småstadspolisen som grubblar över Springsteen-sånger och Springsteens inställning till brottslingar. Polisen är ofta djupt oense med Springsteen, men hyser ändå någon sorts beundran. Medan han förklarar allt han inte förstår berättar han också om hela sitt liv och sina tankar.

Vittnesmål efter vittnesmål lägger pusselbitar om USA.

Osäkerhet och rädsla och Springsteens sånger river i de såren.

En konservativ affärsmans funderingar följs av hans hustrus tankar kring deras liv. Hur mycket maken jobbar och hur mycket han är borta och misstanken att de kanske missar något. Medan hon lyssnar på ”Glory days” som maken kallar en depp-låt.

En akademiker skriver, lyssnare berättar om vad de försöker förstå i sina liv och Springsteens låtar syns i ett lite annorlunda ljus. Läsvärt.

”21 grams” och ”Mystic river” ger Sean Penn dubbel chans att nomineras för Oscar.

Michael Chabon är redaktör för fantasifulla novellsamlingen ”McSweeneys mammoth treasury of thrilling tales”. Författare som medverkar är Nick Hornby, Elmore Leonard och Michael Crichton.

Fick ett gott sångartips: George Bugatti är en crooner i Sinatra-stil. Köpte hans senaste, ”A night for romance”, i en amerikansk affär. Låten ”Two shots of happy, one shot of sad” skrev Bono speciellt för Frank Sinatra och sjöng på dennes 80-årshyllning. Bugatti gör den fint, ungefär som en mycket yngre Sinatra.

Den som läkaren Robert Coles lyssnade på för 50 år sedan när han förstod vad musik och sånger kunde göra för människor.

Orsaker till extas

Foto: ERIC ROXFELT
Peter LeMarc.

Jens Peterson