Han är beviset för att det finns trevliga stjärnor här

1 av 3
Hugh Laurie.
NÖJE

Vi är i W Hotel i Hollywood.

Det är dagarna efter Golden globe-galan.

Den förväntade ledigheten har förbytts mot en intervju med Hugh Laurie.

Hade erbjudandet gällt en helt vanlig tv-kändis hade det sållats hårdare.

Men nu är det Laurie det handlar om.

2004-2012 var han en av tv:s största stjärnor i långköraren ”House”.

Fast det är inte bara det som gör den här tidiga tisdagsmorgonen till ett möte man inte vill missa.

Laurie, 56, är en av branschens trevligaste.

Eller han har i varje fall varit det.

Kanske har det ändrats nu.

Det är alltid sånt vi nöjesskribenter fruktar när vi väntar på någon vi inte sett på ett tag.

Efter åtta år som tv:s mest egensinnige läkare tog han en längre paus.

Nu är han tillbaka med mini­serien ”The night manager”, baserad på John Le Carres spionthriller med samma namn.

Laurie porträtterar en skrupellös men charmig vapenhandlare vars inre krets infiltreras av en brittisk ex-soldat (Tom Hiddleston).

Han har en vacker fru och en hantlangare som är djävulen själv. Sa jag att serien är bra?

Fem minuter före utsatt tid kommer Laurie instrosande i foajén.

Han är rufsig i håret, kläderna lite skrynkliga och den blå skjortan bara delvis nerstoppad i jeansen.

Jag är inte säker på exakt vilken förutfattad bild jag har av en mångmiljonär och superkändis men det är i varje fall inte den här.

Laurie anländer ensam.

Det låter kanske inte så märkligt för folk med fötterna på jorden hemma i Nordeuropa. Men i Hollywood är det unheard of.

Ju större stjärna, desto fler följeslagare. Såna som Brad Pitt, Leonardo DiCaprio, Nicole Kidman och Anne Hathaway kan lätt ha hela fotbollslag i släptåg.

Innan intervjun drar igång skvallrar vi om Golden globe­galan, vinnare och vem som tittade för djupt i glasen.

45 minuter senare går vi till parkeringen ihop.

I väntan på våra bilar vill Laurie veta mer om livet i LA. Med en ny läkarserie på gång, ”Chance”, är britten lika velig som vem som helst som funderar på att rycka upp familjen vid rötterna.

Det är egentligen inget märkvärdigt med samtalet. Det är bara hans kändisskap som gör sånt här så otroligt sällsynt.

Den här ovanligt kalla januaridagen visar tv-stjärnan att han är vilken snubbe som helst.

I Hollywood gör det honom unik.

Hot – not

David Bowies ”Blackstar” är på väg att bli brittens första - och sista - etta på den amerikanska topplistan.

Okej, det är amerikanskt flaggviftande och obligatoriska applåder, men ”13 hours: the secret soldiers of Benghazi” är sam­tidigt en rätt tät thriller.

Zach Galifianakis nya serie ”Baskets”, som har premiär nästa vecka, stod jag bara ut med i 15 minuter.

ARTIKELN HANDLAR OM