En överdos av nostalgi

NÖJE

MALMÖ. Fyra timmar.

Så länge dröjer det innan Carola har tagit farväl av sina första 25 år som artist.

Nu börjar framtiden.

Och den ser lite bister ut.

Tanken var att jag skulle recensera en konsert.

Men när Carola firar att det var exakt 25 år sen hon vann Melodifestivalen med låten ”Främling” får vi i stället ett innerligt och långt födelsedagskalas med hyllningstal, bildspel, spex, allsång, flera påminnelser om Carolas olika välgörenhetsprojekt och tal som varar i en eeeevighet.

Kvällen riktar sig främst till vänner och släktingar och fans.

Pressen är givetvis också inbjuden.

Fotograferna får stå på en lydig rad till vänster om scenen.

Och eftersom jag först och främst ska bedöma musik har jag inte så mycket att säga om jubileet.

Jag råkar även tillhöra en helt annan religion än Carola – cynismen – och därför känns inte mina åsikter riktigt anständiga i kväll.

En sak bara.

Christoffer Hiding får det nyligen instiftade ”Främling”-stipendiet som ska lyfta fram lovande musiktalanger.

Är ”Idol”-Crille en lovande artist? Sprudlar det om honom? Vad har jag missat?

I övrigt så spelar Lasse Holm upp en tidig demoversion av ”Främling”. Eller spermien som senare skulle bli Carolas genombrott, som Holm själv kallar bruset.

Carolina Klüft – vem annars? – läser nån sorts dikt som är baserad på Carolas låttexter. Texter som får henne att prestera bättre när det verkligen gäller, om jag förstått saken rätt.

Och efter ett par duetter med Andreas Johnson och Magnus Carlsson intar Carola scenen på allvar. Sen går hon aldrig av.

Carola är fortfarande en bländande scenartist, framför allt i några fantastiska gospelnummer.

Festen på Palladium i Malmö badar i nostalgisk värme.

Utanför är det betydligt kallare.

I Melodifestivalen arbetar Carola i motvind. Publiken verkar tycka att hon är passé och överexponerad.

Andra chansen i Kiruna blir därför en rysare.

Carolas framtid riskerar att rivstarta med ett fiasko.

ARTIKELN HANDLAR OM