Feministiskt initiativ musikaliska vinnare

Markus Larsson.
NÖJE

Det hann inte ens börja.

Supervalåret är redan avgjort.

Om artisterna får välja vinner Feministiskt initiativ.

I senaste numret av musiktidningen Mojo sätter Prince åter igen fingret på samtiden när han säger:

”Efter att ha varit nedtryckt så länge är den feminina kraften på vår planet väldigt stark nu.”

Prince gör även en poäng av att han just nu uppträder med enbart kvinnliga musiker i gruppen 3rdeye­girl. Han är trött att titta på duktiga grabbar som står och spelar med blicken fastnitad i skorna.

Ungefär samtidigt pratar Mando Diao, en grupp som länge hyllade klassilskan och den i längden rätt tröttsamma chauvinismen hos Oasis, med Aftonbladet och säger att de inte inspireras av män längre. Om det tyder på att manskritik och feminism blivit moderiktigt är det bara att applådera.

Men att feminism växer sig allt starkare inom alla form­er av musik blir ännu tydligare när Feministiskt initiativ nu släpper sin valskiva. Uppslutningen för ett politiskt parti saknar motstycke, i dag och historiskt.

65 låtar med 65 artister på tre skivor. Ungefär hälften bidrar med tidigare outgivet material. Robyn, The Knife, Sarah Dawn Finer, Lisa Nilsson, Nina Persson, Jenny Wilson, Adam Kanyama, Linda Pira, Linnea Henriksson, Familjen, Marit Bergman, Alina Devecerski, The Bear Quartet – listan är för lång för att få plats här.

Stödet för Feministiskt initiativ, och Malena Ernmans aktuella Twitter-kampanj under hashtaggen ”vänsterextremist”, visar att det inte längre är tabu för artister att ta politisk ställning. Det fascistiska hotet från Sverigedemokraterna är för akut. Och kan ett modernt land verkligen kalla sig modernt längre utan ett tydligt feministiskt alternativ till de etablerade partierna i riks­dagen?

Rädslan för att Feministiskt initiativ ska stjäla röster från en eventuell rödgrön regering till hösten sprider sig redan hos partiets egna supportar. Men det är privilegierade människor som kan resonera så. Och de blir allt färre.

Tove Styrke sammanfattar kanske situationen bäst när hon förklarar sin medverkan på valskivan: ”Jag är trött på att stå och se på medan vi röstar in rasister och taktikröstar ut feminister ur politiken.”

Hon är inte ensam.