Ett av de allra bästa ”Så mycket bättre”-avsnitten någonsin

1 av 12
NÖJE

Säsongen kvicknade till och reste sig på nio.

Det sista avsnittet var genuint bra och rörande.

Förut brukade ”finalen” bestå av att deltagarna gjorde duetter.

Kanske inget fel med det.

Men eftersom duetterna inte finns med på den officiella skivan med musiken från programmet kändes det som om deltagarna använde avsnittet som en avslappningsövning.

Ibland var det småkul att titta. Samtidigt var det som att sitta och lyssna på ett glas vatten.

Idén att i stället ägna ett helt program åt en populär och välkänd artist ur den svenska pophistorien är mycket bättre. Hyllningen till Ted Gärdestad var inte bara säsongens finaste. Förutom presentjippot var det ett av de starkaste och bästa avsnitten av ”Så mycket bättre” över huvud taget.

”Så mycket bättre” har blivit en industri och en teater. Men här återvände formatet till sin grundidé – varm och folkbildande underhållning där musiken fick stå i centrum.

Historien om Ted Gärdestad innehåller allt. Som tennisspelare var Ted rankad tvåa efter Björn Borg men han valde att bli en unik artist i stället. Under åren som flickidol skrev han och brorsan Kenneth musik som har blivit en sorts motsvarighet till röda hus med vita knutar.

”Jag vill ha en egen måne”, ”Sol, vind och vatten” och ”Himlen är oskyldigt blå” är som ”Den blomstertid nu kommer” eller ABBA - de flesta växer fortfarande upp med dem.

Ted Gärdestad representerade ett annat mansideal än rockmusikens och proggens alfahannar. I dag är det lätt att höra och se hur hans gärning och känslosamma uttryck, de ljusa melodierna med de svarta undertonerna, lever vidare hos exempelvis Laleh och Håkan Hellström.

Hellström har tolkat Gärdestads ”Äntligen på väg”. Han har även döpt en ep efter en textrad från samma låt – ”Luften bor i mina steg”.

I mitten av 80-talet blev Ted sjuk. Och de psykiska problemen blev allt värre. Han hörde röster i sitt huvud och tog till slut sitt liv 1997.

Ingen kan berätta den historien bättre än Kenneth Gärdestad. Detaljer som vilka bokstäver som Ted ville att texterna skulle innehålla varvades med mörkare minnen, de där ärren som aldrig läker, åren då han såg sin bror gå sönder. Att Kenneth tvingades att kommunicera med sin egen bror via låttexter i studion sätter Teds sista skiva i ett hjärtskärande ljus.

Kenneth Gärdestad fick också deltagarna att växa. Och ingen växte lika mycket som Jill Johnson i ”Himlen är oskyldigt blå”. Det gick knappt att titta då, på ett bra sätt.

Det var en märklig säsong av ”Så mycket bättre”. De historier som berörde mest handlade om artister som inte finns längre, Freddie Wadling och Ted Gärdestad.

Och de andra deltagarna visade en helt annan glöd när de slapp sjunga varandras låtar.

ARTIKELN HANDLAR OM