Bonnigt, Afro-Dite

NÖJE

SUNDSVALL

– Are you funky, Sundsvall?

Det är Blossom Tainton som ställer frågan.

Den säger, i all sin absurditet, en del om varför det plötsligt är svårare att tro på Afro-Dite.

Jag kände mig helt övertygad om att Afro-Dite var det lysande undantaget från regeln om att schlagervinnare vissnar så fort de utsätts för konkurrens av ”riktiga” popartister.

Därför var det en smula nedslående att ta del av recensionerna från turnépremiären i Skara här om veckan.

På såna som min ärade kollega Little Marky Larsson lät det ju som att den glittriga trion förlorat all lyskraft sedan uppvisningarna i Norrköping, Stockholm respektive Tallinn.

Det har den inte, visar det sig när jag störtar upp till Sundsvall för att undersöka fallet.

Blossom, Kayo och Tainton är alltjämt färgstarka, svängiga och sexiga - och det kan man sannerligen inte säga om många som försökt använda schlagerfestivalen som trampolin mot de ljusare himlarna de senaste åren.

Men.

Jag måste dessvärre ge mina kolleger rätt i åsikten att den här sommarshowen inte är särskilt mycket att hoppa jämfota över.

Det som på skiva låter som förstklassig retro-disco - i alla fall i mina rockskadade öron - känns på scen påfallande lamt och ihåligt. Tre nummer har någots slags glöd – ”Turn it up”, ”Rivers of joy” och, förstås, ”Never let it g”. Allt annat passerar som skval. Jag vet inte om det beror på bandet eller om jag helt enkelt övervärderat skivan, men så är det.

Det känns också som ett tillkortkommande att damerna för att överhuvudtaget åstadkomma någon spänst i showen snor ihop ett disco-potpurri och under en smärre evighet står och maler i ”Born to be alive”.

Där är det coverbandsvarning.

Men allra mest besviken blir jag på den bonniga tonen i framträdandet.

Vi tar det igen:

– Are you funky, Sundsvall?

Herregud, hör de inte hur töntigt det låter?

Tydligen inte, för de excellerar i krystade skämt och fåniga mellansnack - de flesta på både svenska och engelska i en enda, genant röra.

Därmed blir det glamour-buskis.

Afro-Dite har mycket att jobba på om de - som nämnde kollegan Larsson uttryckte det - ska kunna dansa mer än en sommar.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM