Yran är bättre än någonsin

NÖJE

ÖSTERSUND

Har sagt det många gånger förr men måste efter ytterligare en förträfflig julihelg i den jämtländska residensstaden upprepa den gamla sanningen:

Storsjöyran är Sveriges bästa stadsfest.

Och utan ett par internationella avhopp hade årets upplaga rent av kunnat tävla med de stora rockfestivalerna.

Konstaterade redan i gårdagens spalt att 2002 såg ut att kunna bli en av de verkligt fina årgångarna av Yran.

Har, med facit i hand, ingen anledning att revidera det omdömet.

Det är inte första gången de besjälade människorna bakom det här evenemanget lyckats kombinera de traditionella stadsfesternas folkliga bredd med de renodlade rockfestivalernas mer uttalade kvalitetstänkande - därav Yrans unika ställning - men aldrig har balansen varit lika perfekt som i år.

Aldrig har klassen på såväl de stora mainstream-elefanterna som de smalare varit lika hög - samtidigt.

Fast jag sörjer att Ed Harcourt och de egensinniga amerikanerna i Yeah Yeah Yeahs hoppade av.

Med dem som komplement till Iggy Pop, Vue - ett suveränt jävla band! - Di Leva, Ulf Lundell, Weeping Willows, The Big Elf (tunga hårdrockfavoriter) David & The Citizens, The Mo, Bad Cash Quartet, Marit Bergman, Hederos & Hellberg och Wannadies hade den musikaliska attraktionskraften nästan varit i paritet med den som drar oss till exempelvis Hultsfred och Arvika.

Hoppas utvecklingen fortsätter i samma riktning.

Med tanke på den enorma publiktillströmningen - över 20 000 på plats två kvällar i rad - borde i alla fall resurserna finnas.

Iggy Pop, ja.

Enligt vanligtvis välunderrättade källor nickade han instämmande när han fick recensionerna från torsdagens spelning på Gröna Lund översatta.

Han håller tydligen med om att det där kompbandet han reser runt med bara är skräp.

Frågan är ju då varför han i hela friden envisas med att anlita samma jönsar hela tiden.

De gjorde för övrigt sitt bästa för att sabotera även spelningen i Östersund sent i fredags natt.

Fan ta dem, faktiskt.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM