Synd att cynismer inte biter på döden

NÖJE

Det är som vanligt. Idioterna, skitstövlarna och soporna lever i harmoni och hälsa tills dom blir hundrafemtio.

Men Warren Zevon måste naturligtvis få lungcancer och dö.

Inte hört talas om?

Nä, det är få som haft turen att upptäcka Zevon. Han har alltid varit alldeles för säregen, originell och mångsidig för skivbolagens trånga marknadsföringsmallar och följaktligen aldrig fått någon reell chans att "brejka".

Annars är jag övertygad om att det funnits en stor publik för åtminstone några av den cyniske pianistens många varianter på det vi kallar rockmusik.

En som definitivt fattat storheten är Bob Dylan. Sedan han fick beskedet om vännens obotoliga cancer har den ständigt turnerande Mästaren vid varje framträdande framfört minst tre Zevon-låtar.

Oftast ensam på piano och något sådant har Dylan-fansen inte fått bevittna sedan sjuttiotalet.

Men Zevon är en av få som alltid komponerat sånger som tål den behandlingen.

Antar att Dylan vill markera det. En annan som fattar är David Letterman.

På hans "Late show" har ingen någonsin fått framföra mer än en låt, men när en tärd och plågad Warren Zevon - gammal vän till Lettermans sidekick Paul Schaffer - kommer på besök får han hela showen för sig själv och hinner krama ur sig tre sånger.

Det är hjärtskärande att se.

Själv verkar denna yngre version av Randy Newman rycka på axlarna åt sitt bittra öde.

- Jag mår okej. Men det vore ju förfärligt om jag inte hann se nästa James Bond-film.

Synd att cynismer inte biter på döden.

Den som eventuellt är nyfiken på att stifta bekantskap med karln ska i första hand kolla raka samlingen "Greatest hits", i andra hand "Excitable boy" från 1978 och i tredje Neil Young-osande R.E.M.-samarbetet "Sentimental hygiene" från 1987.

Svensk musik fortsätter övertyga. Nu säger jag: Paris. Det är två tjejer och två killar, tonåringar allihop, som på egenhändigt sammansatta demo-samlingen "Greatest hits volume 2" knyter väldigt charmiga band mellan synt, punk och Marit Bergman.

Skivan har sålt uppemot fyrahundra exemplar på stockholmska skivbutiken Pet Sounds och finns som av en händelse fortfarande i lager.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM