Jag har full förståelse för Crowes utbrott

NÖJE

WASHINGTON

Han kanske markerade väl hårt.

Men i princip delar jag Russell Crowes ståndpunkt.

Hotelltelefoner ska fanimig fungera.

Det är dessbättre ett problem jag sällan behöver bekymra mig om i dag.

Alla hotell med självaktning erbjuder numer trådlös bredbandsuppkoppling - och de som inte gör det ska man helt enkelt inte bo på, om det inte råkar vara Hulingen i Hultsfred för där jobbar Gösta och Johan Albertsson och därmed är allting ursäktat.

Men jag reste ihärdigt som pop-recensent under decennier då man inte ens kunde fantisera om något så avancerat som bredband och på den tiden var hotellens telefoner en ständig källa till ångest.

Det första man fick göra efter att ha checkat in på nåt statt i Hässleholm var att kasta sig på golvet och kolla telejacket.

Hade man tur var det ett vanligt svenne-jack placerat inom räckhåll - och en vanlig kopplingston det gick att ta sig förbi med våra parodiska åttiotalsdatorer; ni kan snart betrakta dem i "Antikrundan".

Men lika ofta tvingades herr recensenten skruva bort fula träpaneler och väggfasta soffor sinnessvag personal monterat i vägen för uttagen.

Och lika ofta hade de utrustat sina lopphotell med växlar direkt från Rumänien. Tonen i luren kunde låta som Hemglass-trudelutten och var för våra modem vad kryptonit är för Stålmannen.

Det gick att ordna i händelse av medhavd fotograf. Fotografer är tekniska snillen och reste i alla fall på den tiden med några slags klämmor man liksom stoppade in i själva kontakten och på så sätt kom åt "linan".

En gång rev den magnifike Urban Andersson en hel vägg i, tror jag, Falkenberg i det syftet.

Men utan fotograf var i alla fall teknik-miffon som jag rökta.

Jag fick vagga ner i receptionen med min ärevördiga Tandy och fråga om det möjligen gick att låna en "ren" faxlina.

Det här var alltså långt innan det fanns något internet och hotellreceptionister hade i allmänhet ingen aning om vad det innebar att behöva koppla upp sig.

Ofta såg de ut som om man bett dem donera en njure.

Men med böner och förtäckta hot brukade det ändå gå att övertyga dem om att Aftonbladets utsände inte var terrorist.

Sen satt man där, tio minuter före deadline, och formulerade sitt förment initierade aktstycke om Pineforest Crunchs turnépremiär i Hudiksvall.

Så, som sagt:

Jag har förståelse för Russell Crowes svavelseosande utbrott i måndags natt.

Han bodde dessutom på Mercer fucking hotel - ett äckligt hippt butikshotell i korsning Mercer Street och Spring Street i Soho.

Där kostar sviterna - och man kan väl utgå från att det var en sån Maximus bodde i - över sjutton tusen kronor natten.

Då är det väl faktiskt fan om det inte går att få kopplingston.

I händelse av fängelse blir det kampanj:

Frige Russell Crowe!

Hälsa Hultsfred från mig.

Det börjar kännas lite konstigt att Biffen inte ska vara med i år"

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM