SMHI nästa - väder är definitivt min grej

NÖJE

NEW YORK

Som Calle Norlén en gång konstaterade:

Det är stake i de amerikanska vädergudarna.

Nyss frös vi som nyskalade räkor på Nordkalotten - nu försmäktar vi i en värme så monumental att vi tror vi är med i gamla "Kojak"-avsnitt.

Pesci - en favorit.

Det var i den New York-guide han gav ut med Petra André för drygt tio år sedan den gode Norlén fällde sitt meteorologiska omdöme.

Det har fastnat och jag använder det varje gång någon anmärker på på kylan eller hettan eller stormvindarna eller de dånande åskvädren eller vad det nu råkar vara som för tillfället håller New York i sitt våld.

- Ja, det är stake i de amerikanska vädergudarna, säger jag.

För det är ju sant.

Här råder ett våldsamt och dramatiskt klimat.

Varje gång man slår på Weather Channel - en 24-timmarskanal för bara väder; att det överhuvudtaget finns en sån säger väl egentligen allt - är det action överallt.

Elaka tromber drar fram över slätterna i Kansas och Oklahoma.

Vrålande orkaner ute i Karibien tar sats mot Florida.

Ohyggliga regn- och hagelskurar perforerar Texas bördiga betesvidder.

Ihållande tredagarsregn sätter Malibus lyxvillor i glid utför sluttningarna ner mot Stilla Havet.

Sådär vanligt, tryggt, lagom, svenskt gråmulet ingenting-väder är det praktiskt taget aldrig.

Fast det behöver man egentligen inte slå på tv:n för att bli varse.

Det är teatraliskt så det räcker utanför fönstret.

Jag tyckte det bara var häromdan jag satt stelfrusen under ett duntäcke och knappt kunde urskilja huset mitt emot genom snöyran.

Nu brummar två a/c-maskiner förgäves i galopperande värmebölja.

I tisdags var det närmare 38 grader varmt - och hundra procents luftfuktighet.

Jag vet inte om ni kan föreställa er vad det innebär och jag vet inte om jag kan förklara heller, men det är ungefär som att ha ansiktet insvept i en het disktrasa dygnet runt.

Fast medan jag avskyr - verkligen avskyr - kyla så tycker jag faktiskt om det här.

Särskilt kvällarna, när man går ut i bara skjortärmarna och luften fortfarande vibrerar av hetta.

Då tycker jag det känns som att vara med i ett avsnitt av "Kojak".

Som jag minns saken var det alltid värmebölja i den fantastiska serien. Kojak själv torkade pannan med en näsduk medan Stavros, den tjocke, satt vid en liten fläkt på stationen och flämtade och så dundrade de ut på sjuttiotalets Manhattan i sina buckliga bilar och jagade rätt på nån affärsman som blivit galen i hettan och börjat mörda främlingar på Upper West Side.

Sån, exakt sån, är feelingen just nu.

För övrigt ska jag sadla om och börja på SMHI när jag kommer hem.

Väder är min grej.

Uttryckte förra veckan visst vemod över att jag inte skulle komma till Hultsfred i år.

Idag är jag desto gladare, för idag ska ni hem och vägen hem från Hultsfred är en av de svårare prövningar en människa kan utsätta sig för.

Gud vare med er...

Orsaker till extas

Orsaker till extas