Jag letar efter Ulf Lundells gycklarbrudar i Key West

NÖJE

KEY WEST

De applåderar fortfarande solnedgången vid Mallory Square.

Men Agneta är inte där.

Agneta tycks ha dragit med Odd och Finn och Leo.

Foto: PETER WIXTRÖMOrsakertill extas
Lundell.

Det var är vad jag sysslar med när ni firar Rockbjörnen hemma i januarimörkret.

Jag går i en karibisk solnedgång och letar efter fiktiva gycklar-brudar från Ulf Lundell-romaner.

Egentligen är det i Hemingways fotspår man ska gå när man besöker Key West.

Han bodde och skrev här, och hans pampiga gamla trävilla på Whitehead Street är fortfarande en big time turistattraktion.

Men jag, som ju är en enkel man, upptäckte Key West genom Lundells "Hjärtats ljus" och eftersom det råkar vara en av de mest underhållande romaner jag läst blir varje semester här, längst ner i det allra sydligaste av USA, en "Hjärtats ljus"-semester.

Jag tror att jag ska se Agneta, i sitt blonda hår, jonglera med brinnande svärd vid Mallory Square när en stor, brandgul sol till dånande applådåskor går ner i mexikanska golfen.

Jag är övertygad om att Leo Forssman, den kopiöse, sitter några bord bort på Bagatelles magnifika veranda - där the catch of the day är en suverän black grouper - och skryter om ny en marlin han dragit upp ur djupet.

I ett hörn på mörka baren Captain Tony"s, vars härliga motto alltjämt lyder "Brains mean nothing", ser det ut som att Finn Walden sitter och fräser åt en Larsson-Persson med lundensk näsa i vädret och en kväll när det rasslar lite slött i palmerna på hotellet Casa Marinas patio kommer en man som mycket väl kan vara Odd Nezznakometz gående mellan borden. Hastigt. Som vore han på jakt efter någon. Förmodligen mannen i den gula skjortan...

Men de är alla borta. De åkte hem redan 1983 och de lär inte återkomma förrän Lundell ger dem liv igen.

Det är förmodligen att hoppas på för mycket, även om jag personligen tror att han skulle kunna uträtta underverk med samma ensemble 25 år senare.

Däremot vore det väl fan om han inte skulle kunna använda sin formidabla penna i amerikansk miljö igen.

Det var inget fel på de där autobahn-odysséerna i "Värmen", men jag hade ätit boken ur händerna på honom om det handlat om amerikanska interstates, amerikanska hotell, amerikanska städer och amerikanska människor.

Så, Ulf, som redan Village People sa:

Go west!

Orsaker till extas

Per Bjurman