Jag tar en jamare till oralsexpratet

NÖJE

NEW YORK

Hade bara tänkt dricka några öl i den skabbiga lilla kvartersbaren.

Men så börjar irländskorna prata.

Då måste jag ha en liten pruttare också.

Jag sitter på kortsidan i baren - en klassisk fyrkant - och irländskorna, tre stycken, på långsidan precis runt hörnet.

De ser ut som unga irländskor i USA brukar se ut.

Små men kompakta, rödlätta, blåögda och - i varierande grad - fräkniga.

Jag ägnar dem föga uppmärksamhet.

Dels vill jag inte genera dem - eller mig själv.

Dels har jag gått ut för att få sitta för mig själv och bara känna på det vanliga, vardagsnewyorkiga i en oansenlig kvarterssbar.

Det finns tusentals såna på Manhattan. Småslitna, småskitiga hål i väggen utan andra ambitioner än " ja, utan ambitioner räcker nog.

Just den här heter Bravest, är en hyllning till New Yorks omsusade brandkår och ser ut som den ska med halvskum belysning, några vingliga matbord utslängda på det skitiga betonggolvet, en tv som flimrar i nåt hörn och en rejäl, mahogny-brun bardisk.

Bartendern heter Tom, är utrustad med en bastant bom-bom - japanskt ord för ölmage - och har en gång spelat tennis i Sverige.

-Vi bodde utanför Stockholm, i nåt som hette " jaurs something.

Han försöker säga Djursholm.

Själv försöker jag spela Bowie på jukeboxen i hörnet, men det är en sån modern box som man laddar ner från nätet på och "Space oddity" blir AC/DC:s "She"s got the jack" i stället.

Det är när jag funderar över det märkliga missödet irländskorna börjar prata.

Jag vill inte alls lyssna, men de har shottat rätt duktigt på kall citronvodka och blir inte bara frispråkiga utan högljudda och det går bara inte att undvika att någon som heter Matthew är ett asshole men ändå måste respekteras för att han är så bra på att "hm, ja " det handlar om oralsex.

Utläggningarna blir efter en stund så detaljerade att hela baren borde förses med en sån varningslapp som sitter på otidiga hiphop-skivor och jag inser att jag måste komplettera min Heineken med en liten tår.

Annars kommer jag att ramla av barstolen.

Sen får jag se en mus.

Ja, en sån som kryper på golvet alltså "

Den svischar förbi utanför köksdörren och försvinner sen in bakom en list "

-Ja, säger Tom och gäspar, vi har såna ibland.

Då beställer jag in en jamare till.

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM