Youngs nya är rasande usel

NÖJE

SOUTHAMPTON

Mainstreet i Southampton ser egentligen ut som vilken småstadsmainstreet som helst.

Men parkeringsplatsen röjer sanningen - där står bara nercabbade Ferraris.

Ett tag tror jag bara det är därför nya Neil Young låter så hemsk.

Jag har aldrig varit där ute tidigare så en ledig helg när Piff och Puff är på besök säger jag att nu ska vi åka till The Hamptons.

Vi hämtar hyrbil på 40:e gatan, spinner ut genom Midtown Tunnel och kör sen Long Island Expressway så långt det går.

Det blir vanligtvis rätt dåligt med utflykter för om man nu är på Manhattan är det lätt att hänt att man tänker att, ja, vart ska jag behöva åka? Jag är ju redan på Manhattan.

Men det visar sig vara en ren lisa att lämna kakafonin för några timmar och The Hamptons är just så behagligt som man föreställer sig att det ska vara där den rikaste New York-eliten tillbringar sina somrar.

På ytan ser Maintreet i Southampton visserligen ut som huvudgatan på puttenuttiga småorter brukar se ut i USA.

Men tittar man närmare framträder traktens upphöjda natur i tydligare dager.

I parkeringsfickorna utefter den lummiga, stillsamma lilla gatan står bara bilar ordinära småstäder enkom kan fantisera om. Ferraris. Porschar. Alfa Romeos. Och praktiskt taget alla är nercabbade.

– Mycket trevligt, skrockar Puff, van vid viss ... klass.

Piff, å sin sida, får dåndimpen av utbudet i klädbutikerna.

Det vittnar tydligen också om ett annat publikunderlag än det som hittas i Anywhere, Kentucky.

? De har det bästa, säger hon och slickar sig lystet om munnen.

Själv går jag in i en oväntat välsorterad skivbutik och köper Neil Youngs nya, "Living with war".

Den snurrar sedan i bil-cd:n när vi, efter lunch på regelrätt Donald Trump-krog, åker vidare mot East Hampton och sanddynerna i Montauk.

Och jag är flera gånger på väg att köra rakt ut i Atlanten av vämjelse.

Den gamle hjältens protestsånger är rasande usla.

Först försöker jag rationalisera och säger att de bara råkar skära sig mot miljonvillorna vid sidan av vägen, men sanningen är att Young oaktat omgivning låter som en tolvårig reclaim the street-radikal. Några av texterna är till och med plattare än de stenar Piff och Puff slänger mackor med vid den vidsträckta beachen i Montauk.

Så vi byter till Concretes och sen blir utflykten bra igen.

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM