Bruce & Madonna i helt nya roller

NÖJE

Springsteen spelar i Stockholm samtidigt som Madonna begår världspremiär här i L.A

Det känns som -86 snarare än -06.

Men åttiotalsikonerna har bytt roller.

Det blir underhållning på Hovet – och politik i Kalifornien.

Det är onekligen en söndag med åttiotalsfeeling – i synnerhet på den här nöjesredaktionen.

Markus Larsson åker direkt från Aten, där han följt Carola i schlager-EM, till Hovet i Stockholm för att se Bruce Springsteen.

Och samtidigt är jag alltså här i Los Angeles för att bevaka en världspremiär med Madonna på LA Kings gamla hemmaarena, Forum.

Vi är Lasse Anrell och Jan-Olov Andersson all over igen, 20 år senare (och jo, fördelningen skulle sett ut så; ”Gossen” hade aldrig missat en Los Angeles-resa 1986!).

Men vi klagar givetvis inte.

Dels är det en ära att få följa i spåren på så celebra skriftställare. Dels envisas ju både ”Bossen” och ”Material girl” med att fortsätta vara relevanta, sin status som specifika åttiotalsikoner till trots (detsamma gäller Andersson och Anrell, men det är en annan krönika, tror jag)

De har dock bytt roller.

För 20 år sedan hade Anrell hört ett bekymrat världssamvete på Hovet, medan ”Gossen” utfört östgötska dansnummer till ”Into the groove”. Nu får Larsson ha kul med Springsteens cajun-valser medan jag har att se fram emot Madonnas synpunkter på Bush-administrationen.

Jag överdriver såklart, framför allt om Springsteen. Han var sannerligen inte bara seriös då och han är inte bara underhållare nu.

Men tilltalet i det Pete Seeger-paket han och det bastanta 17-mannabandet släpar in på Hovet i kväll är mot alla odds i första hand... saligt.

Jag såg premiären i New Orleans för några veckor sedan och det som enligt mina förhandskalkyler skulle vara en gripande svanesång över ännu en city of ruins blev ett party lika upplyftande som någonsin en E Street Band-show, fast med tydligare religiösa förtecken och radikalt annorlunda musikaliska byggsatser.

Jag garanterar inte samma extas ikväll. Till New Orleans kom han för att bygga upp en stad – med musik som till stor del har sina rötter i trakten. Till Stockholm kommer han för att göra en konsert, punkt och slut.

Men den som förhåller sig öppen till den andliga spisen och kan förlika sig med att det inte för ett ögonblick kommer att låta som i ”Born to run”, den bör i alla fall få väldigt kul.

Vad jag får i Inglewood, där gamla Forum står och ruttnar, återstår att se.

Just där fyrade Madonna för tre år sedan av en av de mest underhållande shower jag överhuvudtaget sett. Men då var det en greatest hits-turné hon inledde. Nu ska hon ut i krig. De mest oroväckande förhandsrapporterna säger att hon i den nya föreställning mest framstår som Mikael Wiehe med lite sexigare rörelseschema.

Jag är inte hundra på att det är så jag vill ha min Madonna.

Men som det anstår ”Gossens” tronföljare sätter jag givetvis på mig finaste rockjournalistkavajen och kör dit med det öppnaste sinne ...

För övrigt är det magisk vår i La La land. Skymningen doftar sött av exotiska blommor, himlen färgas brandgul, en kolibri surrar i palmen utanför hotellbalkongen och Sunset Boulevard är alive tonight, för att travestera en av herrarna den här krönikan handlade om.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM