Jag lyssnar på Dixie Chicks i smyg

NÖJE

NEW YORK

En kväll på Virage frågar Veronica om jag hört någon riktigt bra skiva på slutet.

Ja, Dixie Chicks nya, tänker jag - och svarar sedan något helt annat.

Eljest riskerar jag ju att stämplas som East Village-radikal.

Jag vet exakt vad för slags reaktion jag hade fått på ett sanningsenligt svar.

Veronica, som är en förtjusande person men också helt insnärjd i de föreställningar om världen som odlas bland vänsterliberaler på sydöstra Manhattan, hade nickat ivrigt och sagt:

- Ja såklart, dom måste man ju gilla...

Det måste man i Veronicas universum inte för att Dixie Chicks nödvändigtvis är bra utan för att de symboliserar motstånd mot Vita huset.

Ni minns va? Vid en konsert i London 2003 kläckte sångerskan Natalie Maines ur sig att hon skämdes över att komma från samma delstat - Texas - som George Bush.

I samma stund var Dixie Chicks inte längre blott en salt trio country-bönor.

De var politik.

Svagsinta reaktionärer i mellanvästern skällde om landsförräderi och krossade berg av Chicks-skivor med schaktmaskiner.

Och på andra sidan stängslet började människor som tidigare inte kunnat skilja Hank Williams från en pälsmössa plötsligt digga country.

Det kunde man notera till och med i Stockholm. När damerna några månader efter "kontroversen" spelade på Globen-annexet var varenda bostadsrättsradikal från hela innerstan där och klappade sina delikata händer röda. Inte för att de begrep musiken. Utan för att här hade vi ju äntligen amerikaner som stod i opposition med hin håle själv.

Så nu är Dixie Chicks alltså ett problem.

Jag vill inte ha några debatter - och ännu mindre förknippas - med vare sig aggressiva patrioter från Iowa eller självgoda vänsterskägg från Avenue B, men jag vill väldigt gärna lyssna på "Taking the long way", där Chicksen med furstlige Rick Rubins hjälp lyckas accentuera både det själfulla och det direkta i sin alltmer rock-orienterade americana.

Jag får, bestämmer jag till slut, göra det i smyg.

Och rekommenderar Veronica på Virage att kolla upp Concretes nya i stället.

- Okej, säger hon och kliar sin piercade näsa, vet du var de står politiskt?

Hm.

Hetaste namnet på "Sopranos"-karaktärer som måste whackas omedelbart:

Phil Leotardo, ni vet Johnny Sack-underbossen som spelas av magnifike Frank Vincent.

Han är en apa.

Orsaker till extas

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM