NY-institution riskerar att dö

1 av 5
NÖJE

Först Elaine’s, sedan Bill Gay Nineties och därefter Rodeo Bar ...

Nu hotas Manitoba’s av stängning också.

Det får inte hända.

New York blir för prydligt och sterilt och själlöst om fler favorithak av den sorten försvinner.

Den här stan är extremt ombytlig till sin natur, det hör till själva grundförutsättningarna att allt förändras - hela tiden.

Till viss del är det rentav en av lockelserna att så mycket - barer, restauranger, butiker, gallerier och fik - oavbrutet byter namn, inriktning, utseende, ägare och atmosfär.

Men det som börjat hända på nattscenen på senare år är något annat.

Själva särarten, själva personligheten, det som är unikt för just New York - eller åtminstone Manhattan - håller på att gå förlorat.

Med skenande hyror har färre och färre självständiga etablissemang med egen profil råd att hålla öppet och i stället ersätts de av bankkontor (hur många såna kan det BEHÖVAS i detta digitala tidevarv?), själlösa butikskedjor och ännu fler förbannade Starbucks där man för att tala med Larry David kan köpa sin ”vanilla bullshit cappo frappo”.

Älskade Elaine’s är numer en Upper East Side-restaurang vilken som helst, i CBGBs gamla lokaler säljer John Varvatos jeans för tusen dollar stycket, legendariskt punksunkiga Mars Bar har verkligen blivit en fucking bank och i helt unika Bill Gay Nineties har en ”business group” öppnat ett mediokert stekhus.

För bara några månader sedan försvann Rodeo Bar också, tredje avenyns enda roadhouse med americana-inspirerade band på scenen varje kväll - och dynamit i margarita-glasen. Vad det blir i den lokalen vet jag inte, men en ny Jamba Juice känns som ett hett tips.

Nu kan Manitoba’s nere i East Village stå på tur.

Det är där, i en bar som är en enda stor, autentisk hyllning till 70-talets rockscen på södra Manhattan, de allra senaste nätterna slutar. Det är där stämningen kan nå euforiska febertoppar när rätt sorts karaktärer rattar den fantastiska jukeboxen. Och det var, till yttermera visso, där Kristian Gidlund låg på bardisken och sjöng med i The Band-dängor sista gången han var här.

Men nu har ägaren Handsome Dick - sångare i CBGB’s-institutionen Dictators - tvingats göra upp i godo med en ljudkänslig granne (på Avenue B ...) och får slå igen om han inte kan pröjsa.

Can’t happen.

Då dör ytterligare ett stycke omistlig New York-själ.

Så insamling pågår på nätet och alla goda människor bidrar, förstås.

Orsaker till extas

She & Him - ”Stars fell on Alabama” (sång)

Vinterns inspelning. Ju.

”Selma” (Film)

Upprördheten över de fåtaliga Oscar-nomineringarna är förståelig. Stor film.

John Edward Baumann - ”High plains alchemy” (cd)

Den bästa singer-songwritern från Texas ingen hört.

ARTIKELN HANDLAR OM