En tysk, en amerikan och Hyvönen räddade 2016

1 av 3
”Min pappa Toni Erdmann”, ”Horace and Pete” och ”Kvinnor och barn”.
NÖJE

Med stigande ålder är blir det allt svårare att falla pladask, golvas och tjusas. Både av människor omkring en och av kulturyttringar.

Nedslagen och uppgiven är däremot alltjämt lätt att bli, och 2016 har sannerligen bjudit på bajsmackor som räcker till både frukost, lunch och middag livet ut. Men om vi lägger dem åt sidan ett tag är det här min lista över sådant som under året för en stund fick mig att glömma bort att jag är död inombords.

1 ”Min pappa Toni Erdmann” (film)

Två timmar och 42 minuter jag aldrig vill få tillbaka. ­Maren Ades egensinniga film kallas dramakomedi men regissören själv överraskades av genrebeskrivningen då hon aldrig sett sin film som en komedi. Oavsett avsikt innehåller ”Min pappa Toni ­Erdmann” några av de roligaste scener som någonsin visats på bio. Tillsammans med några av de mest hjärtskärande och absurda.

2 ”Horace and Pete” (tv-serie)

Komikern Louis CK:s serie går att köpa i sin helhet (10 avsnitt) på louisck.net för 31 amerikanska dollar, och är värd varje cent. Även här är det svårt med genre­beskrivningen, för Louis CK:s skapelse liknar ingenting annat. Komisk tragedi, tragisk komedi, filosofiskt kammarspel – förbaskat bra och tanke- och känslo­väckande är det i alla fall.

3 ”Kvinnor och barn” (album)

Eftersom Bob Dylan fick Nobel­priset vore det rimligt att Frida Hyvönen fick Augustpriset för sin första skiva på svenska. ”Kvinnor och barn” är ­historieberättande i toppklass, och kronan på praktverket är ”Fredag morgon”. Ett epos på drygt 7 minuter som med kniv­skärpa redogör för alla ­stegen i en giftig och skadlig relation.

Bubblare: ”American honey” (film), ”Skam” (tv-serie), Pascal på ­Debaser Medis (konsert).

ARTIKELN HANDLAR OM