Finland suger – och Island är enda räddningen

Markus Larsson tippar semifinal 1 i Eurovision i Tel Aviv

TEL AVIV. Utan Island skulle den första semifinalen vara rökt, död och avliden igen.
Hatari är det bästa som har hänt tävlingen på flera år.

”Bästa” är alltid relativt i Eurovision song contest.

Jämfört med vad? En sjungande vit plastmugg med blond lugg från Belgien?

Exakt.

Men om det har visats något som ens liknar Hataris bidrag ”Hatrið mun sigra” sedan 2006 har åtminstone jag råkat missa det.

”Hatrið mun sigra” kommer att dela tv-publiken i två läger och spika upp taggtråd mellan dem.

Vissa kommer att älska det. Andra kommer, med kränkta rynkor i pannan, att ifrågasätta public service och undra:

Är det ens musik? Svar: vem bryr sig?

I ”Hatrið mun sigra” lindar Hatari nyromantisk och brittisk popbomull runt en tysk stålbalk. Det låter som att sångaren i industrimetalbandet Rammstein, alfahannen Till Lindemann, står och skriker om att hatet kommer att segra rakt in i en uppskuren dunkudde.

Lägg till att själva scenshowen har dekorerats av läder, nitar och BDSM.

Vad finns det inte att gilla med det isländska bidraget?

Upprepar:

What’s not to gilla?

 

Att Lordi en gång i tiden ansågs kontroversiella i tävlingen framstår genast som löjeväckande. De var lika farliga som Lasse Holm i en gummimask från en postorderfirma i Borås.

De unga männen i Hatari har åtminstone en liten chans att vara lite provocerande på riktigt. De vill enligt sina egna pressmeddelanden, få se nu, vara ett vänsterpolitiskt , antikapitalistiskt och kritiskt alternativ till vår heteronormativa blaskvärld.

Det råder till exempel ingen tvekan om var gruppen står i den komplicerade konflikten mellan Israel och Palestina (inte Israel).

 

De har bland annat utmanat Israels nyvalda premiärminister Benjamin Netanyahu på isländsk kalsongbrottning, googla gärna det, och besökt Hebron på Västbanken. Det senare fick den vanligtvis så milde Eurovision-chefen Jon-Ola Sand att slå näven i bordet med rykande högröda öron:

Nu är måttet rågat. Botten är nådd. Om Hatari gör fler politiska utspel kommer de att diskas.

1 av 17 | Foto: Peter Wixtrom
Tamta, Cypern.

Ok, men just politik och Eurovision är inte alltid glasklart. Om Hatari eventuellt diskvalificeras, varför fick exempelvis Ukraina tävla med de ärkepolitiska bidragen ”Dancing lasha tumbai” och ”1944”?

 

Glöm inte heller vilket sammanhang vi pratar om här. Hatari är ungefär lika harmlösa som bröderna Dalton eller Teletubbies eller några andra gamla animerade banditer.

Men i just den här semifinalen, där det knappt går att hitta tio värdiga finalister, är islänningarna en ensam höjdpunkt.

För vad är konkurrensen? Ett australienskt bidrag om förlossningsdepression där deltagarna leker viktlösa på långa stångar?

Och vad fan håller Finland på med?

Det är det största mysteriet.


Larssons spåkula

Till final
Grekland
Island
Estland
Tjeckien
Cypern
Slovenien
Australien
Polen
Vitryssland
Belgien

 

avMarkus Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM