PRESENTERAS AV

Loreen: ”Privat är jag en liten fis”

1 av 6 | Foto: Pontus Orre
Loreen.
MELODIFESTIVALEN

LINKÖPING. På scenen är hon stjärnan som tar för sig och provocerar – men på efterfesten är hon för blyg för att ens gå upp på dansgolvet.

– Privat är jag en liten fis, säger Loreen.

För Nöjesbladet berättar den forna Eurovision-vinnaren om när hon är svår att jobba med, varför folk beskriver henne som kompromisslös och varför hon vill hålla sitt förhållande hemligt.

Hon har slitit av sig lösögonfransarna. Loreen Talhaoui, 34, har repeterat färdigt för dagen och sitter med en kopp kaffe framför sig.

För bara en vecka sen var hon favorittippad till seger i Melodifestivalen. Nu måste hon övertyga tv-tittarna om att ge henne en andra chans att få tävla med låten ”Statements” i finalen nästa vecka.

Känns det konstigt att vara i Andra chansen?

– Nej, inte konstigt. Men det är klart att nu ska jag återuppleva tävlingsmomentet. Det är det enda som känns obehagligt. Men you reep what you sow and you get what you need. Att stå där, det är tufft. Med Anton (Hagman) den här gången. Han är väldigt fin.

”Jag propagerar för true power”

Du har sagt att det viktigaste är att folk tar till sig och förstår din låt. Vad hoppas du att de ska förstå den här veckan som de kanske inte förstod förra?

– Nu när jag sett framträdandet i efterhand så är det väldigt mycket information, det är mycket att ta in bara av själva performancet. Och så får jag inte glömma att det är ett stort steg mellan ”Euphoria” och ”Statements”. Jag fattar att jag måste ge folk lite space till att kunna landa i det, det är ändå en stor förändring från det man sett från mig i det här forumet tidigare. Jag antar att framträdandet kan uppfattas lite mörkt, men det jag hoppas att man förstår är att jag vill prata om hopp. Jag propagerar för ljuset, om true power, sin egen urkraft.

Du ska inte ändra några större grejer i numret?

– Nej, nej. Jag och teamet har jobbat så hårt för att få fram de här bilderna. Det är mer med ljussättning så att vi förtydligar vissa scener.

Din regissör Martin Renck beskrev dig som kompromisslös, är du det?

– Jag kan kompromissa om det är för nåt större än mig själv. Med det menar jag att ”om du inte kompromissar nu så faller hela den här produktionen och alla kommer falla med dig, tycker du att det är värt det”. Allting är en vågskål, då kanske jag skulle ha kompromissat för jag vill inte sätta andra i skiten. Men för det mesta nej, för det är ett sånt intrång på mig själv. Jag brinner för det jag gör. Allting som jag gör som går emot mig själv, det gör så ont i mitt system att jag känner mig skamsen. Då skäms jag för mig själv, att jag inte har stått upp för min intuition och min tanke.Det finns många gånger som jag har hamnat i klister och folk har bara ”nej fuck off” för att jag känner ”sorry jag kan inte göra det på nåt annat sätt än det här sättet”.

Är du svår att jobba med?

– Neeej, det tror jag inte.

”Då blir man lätt kallad strulig”

Hon drar ut lite på svaret.

Du låter svår att jobba med.

– Nej, faktiskt inte. Jag är svinlätt att jobba med för jag har en extremt stor respekt för kreatörer. För alla som kan sina jobb. Men är det inte lite lustigt att, asså, om – man har ett tydligt mål med det man vill, en tydlig bild som kvinna, då blir man lätt kallad för strulig.

När är du svår att jobba med då?

– Om nån kommer fram och säger ”kan inte du bara sätta på dig lite högklackade skor och en liten kort kjol och göra det lite lätt för dig själv, du är ju snygg, du har snygga ben och grejer, kan inte du bara…” då, trust me, kom utanför Sveriges gränser så får man sånt, det köper inte jag. Det ska ingen köpa. Då är inte jag kul att jobba med. There’s two sides of me. Men det är inte så egodrivet. Jag kan inte allting bäst själv, jag älskar att jobba i team.

Du gick tidigt från efterfesten förra lördagen.

– Jag är ingen festprisse. Jag är en partypooper. Det är skittråkigt att behöva säga liksom, men jag är asdålig på att festa.

Folk drog i dig och försökte få upp dig på dansgolvet.

– Ja, det är ett skräckscenario för mig. Skämtar ni? Ska jag stå där och… nej, jag vill inte dansa. Jag fixar inte sånt, jag är alldeles för blyg.

Mår inte bra i centrum

Beror det på alla fotografer?

– Nej, gud nej. Jag är så. Punkt. Det jag gör på scenen är en annan grej. Vissa står bara och woohoo, men det går inte, jag är för blyg för det.

Du känns inte som blyg.

– Jo, när det kommer till vissa saker. På scenen är det nåt som händer, då blir jag the better me, men privat är jag en liten fis. Då blir jag sån ”nej, jag vågar inte”, jag är galet blyg. Jag har bara behov av att vara i centrum när jag har nåt att förmedla. Då är det ett givande och ett tagande. Jag vill inte att det jag gör är för mycket egodrivet, jag mår inte bra av det. Jag mår bra av att kunna ge och få. Ett möte, som nu när jag träffar dig är en annan sak, ett möte där jag ser dig i ögonen och du ser mig i ögonen. Men på ett dansgolv där alla tittar på mig utan att jag får titta tillbaka och får kontakt, I can’t do that.

Tror på stjärntecken

Intervjun avbryts. SVT ska ha ett informationsmöte med artisterna. När Loreen kommer tillbaka förvånas hon över mitt stjärntecken.

– Är du vädur? Men du måste ha ascendenten i nånting annat?

Tror du på stjärntecken?

– Ja… men det är mycket mer komplext än att bara säga ”jag tror på stjärntecken” här och inte få möjlighet att prata om det på djupet. Då låter det bara fånigt, men de som kan det här bättre än jag, det är faktiskt galet.

Har du blivit spådd nån gång?

– En av mina närmaste vänner är medium, Christina. Där jag kommer ifrån är det ganska naturligt, min mormor var väldigt spirituellt lagd, min mamma är det. Så där att hon känner av saker och så stämmer det ofta. Så det runs in the family, min morfar var också sån.

När jag läst intervjuer med dig inför Melodifestivalen så har du successivt gått från ”jag är singel” till ”det finns kanske nån”. Tycker du att det är jobbigt att prata om sånt, ett förhållande, vill du hålla det för dig själv?

– Lite så är det väl, därför… jag kan inte förklara varför det är så, men det ÄR så. Jag har respekt för den grejen. Det tar lite tid för mig vissa saker, där har jag ett behov av att skydda det.

Är det för att det tar tid för dig själv att bestämma dig för när man är ett par eller inte, eller vad är det som tar tid?

– Det är mer spirituellt. Nu vet jag att du är vädur, du bara ”yeah yeah, yada yada cut the bullshit”, men det är en spirutell aspekt. Det är sacred, för mig är det som att bjuda in nån i sovrummet. It’s not time for that. Det är viktigt med integritet, att man skyddar vissa grejer. Vissa grejer är meant to share och vissa grejer är not meant to share.

Men det finns nån där?

Loreen brister ut i skratt.

– Tobbe, för att jag älskar dig, så ja. Ha ha ha, så ja.

ARTIKELN HANDLAR OM