Irlands bidrag är totalt kuckeliku

Markus Larsson om Dustin The Turkey

NÖJE

BELGRAD. Jag är mållös.

Dustin The Turkey är helt jävla ... kuckeliku.

Aftonbladets schlagerkrönikör Markus Larsson.

Det är torsdag.

Och uppe på scenen står den svenske studiomannen Henric von Zweigbergk och diskuterar tekniska detaljer med en hemstickad kalkondocka från Irland.

Henric mumlar nåt och Dustin The Turkey nickar. De är överens. Allt är ”ay mate” igen och repetitionen kan fortsätta. Sen tar den irländske tv-dockan i så att det nästan sprutar stoppning ur den vinröda näbben.

Irlands bidrag, ”Irlande douze pointe”, är ett grönt och vitt och apelsinfärgat euroinferno. Låten och numret, där publiken uppmanas att ”bop your beak”, är naturligtvis helt knäppt.Jämfört med Dustin känns Lordi och Ukrainas foliebabuschka plötsligt som... som... Ragnar Dahlberg.

Välgjord dock’n’roll har ända sen tv-programmet ”Mupparna”, som hade premiär 1976, varit en outbytbar del av modern populärkultur.

Dustin The Turkey, denna märkliga blandning av en nasal ståuppkomiker och en grå kronärtskocka, kanske inte kvalar in i tygstjärnornas Hall of Fame.

Men Dustins presskonferens är ändå den bästa jag hittills sett i Eurovision Song Contest.

Till skillnad från alla fikonartister som tycker att allt är ”very lovely” så häcklar Dustin dåliga frågor. Han säger att han brukar låna boxershorts av fjolårets Eurovision-vinnare Marija Serifovic. Han rapar och sjunger Chumbawambas gamla hit ”Tubthumping”.

 Och när Aftonbladets reporter Carina Bergfeldt försöker ställa en fråga ruskar Dustin på sina porslinsögon och bräker:

– Sa du Sverige? Hörru, gullet. Jag har ett hotellrum alldeles i närheten, om du förstår vad jag menar? Kackel, kackel, kackel...

Efter Dustin är det dags för stackars Gisela från Andorra att ha presskonferens. Men hon får mest stirra på en massa tomma stolar. De flesta gick när årets största show – och vassaste näbb – packades ner i en svart låda.

FAKTA

Larsson listar

Tidernas största dockstjärnor

1. Kakmonstret

Dockvärldens kung.

2. Statler & Waldorf

Den moderna popkritikens griniga gudfäder.

3. Animal

Mupprockens arga svar på Keith Moon.

4. Gonzo

Popartisten Morrisseys störste förebild. En ständigt ensam och evigt missanpassad mupp.

5. Flat Eric

En kanariegul och korvrökande entertainer av världsklass.