Känn sorg Göteborg

Markus Larsson: Det här kvalheatet ger tävlingen dåligt rykte

NÖJE

GÖTEBORG. Andra deltävlingen i Göteborg luktar sik.

Den är helt rökt.

Låt oss prata om Linköping i stället.

Nästa vecka når Melodifestivalen Linköping.

Det är tredje hållplatsen på årets turné.

Popideologen och libertinen och låtskrivaren och kortbyxan Alexander Bard kallar deltävlingen i Linköping för ”ett getingbo”.

”Ett getingbo” är schlagerlingo för ”tuff tävling med många bra låtar”.

Dansbandet Playtones är med i Linköping. Likaså fjolårets populäraste manspojke, Eric Saade. Och Sara Lumholdt.

Sara Lumholdt?

Jo, en före detta ABBA-tonåring som inte alls har nåt emot gamla bandkollegan och ”vännen” och ena programledaren för årets största Tjofräs, Marie Serneholt.

Jag har med hjälp av skumma kontakter, SÄPO och en gammal Stasi-agent från DDR-eran lyckats höra små snuttar från de två kommande deltävlingarna i Linköping och Malmö och ... det tar sig.

Ordentligt, på sina håll.

Så vad ska vi ta oss till med Göteborg?

Ingen aning. Finns det en spolknapp?

Det här måste vara det som blev över när SVT planerade årets tävling. Resterna. Det som katten släpade in precis före deadline.

Låter jag bitter? Är jag elak och missunnsam? Inte alls och långtifrån.

Jag säger inte att allt är koskit. Men 95 procent är så menlöst och tråkigt att hälften vore för mycket.

Och om man lägger ihop lördagens slentriankavalkad med den där horribla Peter Stormare-följetongen som SVT hotar att visa ända till finalen...

Då kan vem som helst göra en William ”D-fens” Foster, som spelas av Michael Douglas i filmen ”Falling down”. Bryta ihop och gå loss på hela samhället. Jag är halvvägs där. Jag har redan likadana glasögon som ”D-fens”. Bara utifall att.

Jag förstår svårigheten i att presentera ett tv-program som innehåller musik som ska tilltala precis alla. Det ska vara Svensktoppen och folkparken och stekigt ungdomsdisco på samma gång och huller om buller.

Jag förstår också hur jävligt det måste vara att klara den nödvändiga balansen mellan tävlingens schlagerhistoria och samtidens popmusik.

Men det är kvalheat som Göteborg som ger tävlingen dåligt rykte. Deltävlingen slänger bensin på debatten om Melodifestivalen verkligen ska ha fyra delfinaler i stället för, säg, två.

Melodifestivalens marknadsförs alltid som svenska folkets musiktävling. Men den ska kanske satsa på att vara bra i stället?

Undrade någon om vad som hände under torsdagens inledande repetitioner i Göteborg?

Jo, det ska jag tala om.

Brolle hade en jättestor och luden sak på huvudet som vissa kallar lugg. Sanna Nielsen trampade på stället i högklackat inuti en skål av lysrör. Babsan skrek ”ja må vi leva – ge mig en spanjor”. Och Christian Walz, som har deltävlingens enda riktigt riktiga låt, överglänste alla.

Härda ut och rösta förnuftigt. Musiken blir i alla fall bättre, stackars tv-tittare.

ARTIKELN HANDLAR OM