Frans Jeppsson Wall: ’Jag var rädd att det här skulle hända’

Mello-hitten skrevs på bara 1,5 timmar – ’Det här är jättekonstigt’

1 av 9 | Foto: Emil Malmborg
Frans Jeppsson Wall.
NÖJE

YSTAD. Han var orolig över att göra succé.

För Nöjesbladet ­berättar Frans om Melodi­festivalen, relationer som slutar i besvikelse och ­varför han vill lära av sina misstag.

– Jag var lite ”tänk om jag går vidare, fan då blir det jobbigt i skolan”, ­säger han.

– Shhh, du vill inte väcka en sovande björn.

Frans Jeppsson Wall, 17, skrattar och lägger fingret mot munnen. Torget på Ystad är i stort sett folktomt, men när kvinnan som kommer ut från Gamla Rådhuset ser melodifestivalartisten gör hon vågen i en bugande rörelse innan hon försvinner runt hörnet.

– Jag cyklade hem från skolan med en kompis i dag och när vi korsade en skolgård fick jag ögonkontakt med en tjej som var max 14 år. Jag hörde hur hon skrek ”det är Frans” och såg hur hon slog till sin kompis. Jag blir chockad av sånt. Jag tycker synd om kompisen som fick ta smällen. (skratt)

Skapade Zlatanfeber

Frans har varit med om det här förr. Sju år gammal gav han Zlatan-feber till ett helt land med ”Who’s da man”, en låt som toppade listorna direkt.

Bara tre dagar efter sitt framträdande i Melodi­festivalen nådde ”If I were ­sorry” både toppen och 1,5 miljoner spelningar på Spotify. Nu, under finalveckan, ligger siffran tre miljoner högre.

Succén var, och är, åter­igen ett faktum.

– Om jag ska vara helt ­ärlig var jag lite rädd för att det här skulle hända. Jag ­bara ”tänk om jag går vidare, fan då blir det jobbigt i skolan”. Inte för uppmärksamheten egentligen, utan tidsmässigt. Att gå från ­ingenting till det här, det ­både tar energi och chockar.

Handlar om besvikelse

”If I were sorry” skrevs på en och en halv timme i studion där han hänger i stort sett varje dag.

– Låten handlar om en ­situation jag varit i väldigt många gånger med olika personer. Det har inte alltid varit förhållanden i form av kärlek, men det handlar om en besvikelse och att man kommit över något som ­inte varit så jäkla lätt. Där man själv också gjort misstag, säger han.

Alla skyltfönster längs huvudgatorna i centrum är tapetserade med vimplar som hyllar Ystadsonen. ­Cafét Möllan säljer dess­utom en Fransbakelse för 28 kronor, den här dagen har de sålt 120 stycken.

– Det här känns väldigt konstigt, allt.

Tycker du inte om att ­vara i centrum?

– Jag gillar det när jag sjunger, för det är en helt annan sak. Då är det meningen. Annars så nej … Jag hatar det inte, men jag älskar det inte heller. Men jag får lära mig, antar jag. Det är ju inget dåligt, säger han.

”Ingen är perfekt”

Han säger att skolan är platsen som förändrats minst sedan framgången i Gävle för en och en halv vecka sedan. Förutom glada hejarrop behandlar de ­flesta honom som vanligt.

– En stor anledning till att det inte känns så läskigt med all uppmärksamhet är att jag har mina vänner. De är väldigt jordnära. Och jag tänker att jag vill vara den bästa versionen av mig själv, att det räcker. Ingen är perfekt och man ska lära av sina misstag. Inte fastna i det som går fel.

När har du gjort misstag?

– Jag har gjort många misstag. Tusen! Jag är fylld av dem. Det är inget jag känner att jag vill dela … Det behöver inte vara massiva misstag, men poängen är att man lär sig. Det är viktigt.

Kommer du att vinna Melodifestivalen?

– Jag vet inte. Vad svarar man på det? Kanske. Vi får väl se.

Det här är Frans

Namn: Frans Jeppsson Wall.

Ålder: 17.

Familj: Mamma, ­pappa, tvillingsyster och lillebror.

Bor: Ystad. Bodde i London under ett år som 12-åring.

Yrke: Artist och studerande. ­Pluggar Naturprogrammet på gymnasiet. Bakgrund: Slog igenom med gruppen ­Elias som 7-åring när han sjöng ”Who’s da man”, en hyllningslåt till Zlatan.

Aktuell: ­I finalen av Melodi­festivalen med ­ ”If I were sorry”.