Fever Rays livealbum är fängslande och nära

avNatasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Thomas Johansson/TT
Fever Ray på Way Out West 2018.

ALBUM Fever Ray har gjort ett livealbum av fjolårets spelning i London.

Ljudbilden är så klar och fyllig att det ofta känns som att vara på plats.


Fever Ray
Live at Troxy
Rabid


POP Livealbum är svåra att få till. Det finns så mycket i en konsert som kan försvinna; stämning, scenspråk och publikkontakt till exempel.

Fever Rays spelningar spelar det visuella en lika stor roll som musiken. Karin Dreijer brukar gå upp på scen med rakat huvud och stora svartmålade cirklar runt ögonen. Dreijer växlar mellan att stå med död blick och spricka upp i ett skrämmande stort leende.

Men Fever Ray utmanar alltid samhällsnormerna och fokuserar på teman som kön, ålder och sexualitet. Budskapet är starkt: var och älska vem fan du vill.

Den här inspelningen från London i fjol öppnar med dramatiskt nervkittlande ”An itch”. Rösten är skärande klar och musikerna låter exceptionellt tajta.

De är särskilt fängslande i ”This country”, en låt om hur kvinnors och icke-binäras sexualitet förminskas av abortlagar och sexuella övergrepp. Det är överväldigande att höra en rasande Dreijer skrika ”This country makes it hard to fuck” om och om igen.

Här har Fever Ray samlat sina bästa låtar. De flesta är hämtade från 2017 års album ”Plunge”, men flera spår kommer också från den tio år gamla debuten. ”When I grow up” har en oerhört fyllig ljudbild med bongotrummor, visselpipor och Fever Rays genomträngande sång. Publikens lyckliga jubel känns öronbedövande även genom hörlurarna.

”Live at the Troxy” är nämligen ett livealbum med sällsynt stark närvaro.
BÄSTA SPÅR: ”This country”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM