Amon Amarth är för heta för Göteborg

avSofia Bergström

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: THOMAS JOHANSSON
Tänt var det här, eller vad säger du Johan Hegg?

KONSERT Det hettar till lite för mycket när Amon Amarth intar Göteborg.

Brandlarm och evakueringar sätter käppar i hjulet för vad som skulle vara ett hejdundrande Sverigestopp på bandets hittills största turné.


Amon Amarth
Plats: Partille Arena, Göteborg. Publik: 3000. Längd: ja, säg det. Bäst: Det är jämnt skägg mellan ”Prediction of warfare” och ”The pursuit of vikings”. Sämst: Evakueringshaveriet förstås, framför allt att bandet inte kunde slutföra spelningen.


GÖTEBORG. Ibland går saker och ting inte riktigt som förväntat.

För Amon Amarth skiter det sig redan i första låten.

Halvvägs in i inledande ”Raven’s flight” utlöser bandets explosiva pyroteknik arenans brandlarm.

Ljudet stryps, Johan Hegg fnissar lite tafatt på scenen och belysningen i lokalen tänds.

Förvirringen är total, såväl på scenen som i publikhavet.

Först efter ett par minuter tar säkerhetsvakterna och publiken utrymningsmeddelandena på allvar.

Arenan evakueras och både fans och personal tvingas stå ute i det blöta Göteborgsvädret ett bra tag innan konserten kan återupptas.

Och tur är det. Gruppen har tagit med en sprakande scenshow till Partille Arena, inte helt olikt spektaklet som Sweden Rock Festivals publik fick bevittna på Festival Stage i somras.

Joakim Wallgren och hans trumset är högt placerat på en enorm vikingahjälm. Vikingar i fulla munderingar spatserar ibland runt på scenen, alternativt fajtas mot varandra.

Och värmande eldsflammor avlöser varandra på löpande band.

Jag antar att det är vikingafantasten E-Types våta dröm som ståtligt breder ut sig på scenen.

– Kul att se er igen Göteborg… det var ju en hel timme sen, kommenterar Hegg när bandet åter är på scenen.

Och snart har sångaren åskådarna i ett järngrepp. Han pumpar ständigt igång publiken, som i sin tur lyder till alla kommandon och uppmaningar. 

Ett extra ihärdigt gäng långt fram i publikhavet sätter sig ner och ror i takt till den ljuvliga liverariteten ”Prediction of warfare”.

Och de allra flesta välkomnar nytt ”Berserker”-material som ”Crack the sky”, ”Fafner’s gold” och ”Shield wall” med öppna armar. Till synes helt obrydda om evakueringshaveriet tidigare under kvällen.

Inte ens doften av rök eller låten ”Death in fire”, som i sammanhanget känns som en olycklig titel, verkar få folk att rynka på ögonbrynen.

Tvärtom.

Alla inblandade verkar måna om att kompensera för tumultet, och i kväll vinner bandet publikens gunst trots förutsättningar som skulle kunna sänka den största världsartisten.

När bandmedlemmarna höjer sina dryckeshorn och skålar tillsammans med publiken innan ”Raise your horns” är gemenskapen och glädjen särskilt påtaglig.

Amon Amarth verkar trots allt ha räddat vad som kunde ha blivit ett stort fiasko.

Men sen upprepar historien sig.

Någon minut in i sista extranumret ”Twilight of the thunder god” går brandlarmet igen.

Den Midgårdsormen i mastodontformat lämnas ensam kvar på scenen medan arenan åter igen evakueras, vilket innebär att bandet inte kan slutföra konserten.

I stället för ett värdigt avslut med pompa och ståt avrundas spelningen med ett antiklimax av astronomiska proportioner.

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM

Hårdrock

Metal

Musik

Partille