Anderson Paak är gränslös och nostalgisk

Foto: Israel Ramos
Anderson Paak är tillbaka med sitt tredje album, döpt efter hemstaden Oxnard i Kalifornien.

avPer Magnusson

MUSIK

ALBUM ”Oxnard” är ett klanderfritt hiphop-album av den gamla skolan – bara en smula distanserat i sin duktighet.


Anderson Paak
Oxnard
Aftermath/Atlantic/Warner


HIPHOP Brandon Paak Anderson, mer känd under sitt inverterade hiphop-alias Anderson Paak, har varit med om mycket i sitt 32-åriga liv.

Han lärde sig spela trummor i kyrkan, tvingades se sin mamma bli misshandlad av sin pappa, gifte sig två gånger, arbetade på marijuanaodling, fick sparken därifrån, blev hemlös med fru och spädbarn och kom på fötter igen via jobb som trummis åt ”American idol”-deltagare innan han släppte debutalbum under pseudonymen Breezy Lovejoy.

Men det var först för två år sedan – då han stal showen på Dr Dres album ”Compton” och släppte egna Grammy-nominerade ”Malibu” – som genombrottet kom.

Tredje albumet ”Oxnard” är det sista i ”strandserien” efter ”Venice” och ”Malibu”. ”Oxnard” är Anderson Paaks hemstad och platserna är logiskt valda när man ser till den musikaliska tradition som rapparen är en produkt av – västkusthiphop med rötterna i funken.

Det här är albumet som Brandon Anderson drömde om att göra i high school när han lyssnade på Jay-Z:s ”The blueprint”, The Games ”The documentary” och Kanye Wests ”The college dropout”.

Exekutiva producenten och skivbolagsbossen Dr Dre sätter sin tydliga prägel på musiken. Det är hiphop som kisar bakåt, mot en sjunkande sol i backspegeln på en palmkantad gata i Los Angeles.

Den rappande, sjungande, trummande multitalangen behärskar det mesta, vilket är lika mycket en styrka som en liten last. ”Oxnard” spänner mellan psykedeliska gitarrer, gospel och proggig flöjt.

Anderson Paak har en raspigt nasal röst, inte olik Kendrick Lamars. Samarbetet med honom, den brisiga funkdrömmen ”Tints”, ringar in albumet väl. Tillsammans målar duon ett molnfritt porträtt av Kalifornien med det imaginära Instagram-filtret g-funk. Musiken liksom rycker dig i svansen med ett uppfordrande ”kom igen katten, det svänger ju!”.

Västkustveteranerna Snoop Dogg och Dr Dre själv gästar båda ”Oxnard”, men det är de mer aktuella namnen som lyfter musiken. Pusha T och J Cole gör lysande inhopp i ”Brothers keepers” och ”Trippy”.

”Oxnard” är ett klanderfritt hiphopalbum av den gamla skolan, bara en smula distanserat i sin duktighet. Och ibland blir feelgoodfaktorn så hög att den slår över i en axelryckning.

Nästa gång använder Anderson Paak förhoppningsvis den gränslösa talangen till att mejsla ut ett tydligare spår i sin kaliforniska sand.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM