Han kan inte misslyckas

Publicerad:
Uppdaterad:

Robbie får Ullevi att explodera i masshysteri

En lysande repris Robbie Williams leverar samma show som igår - men på ett sätt som bara han kan göra. Det liknar ingenting.
En lysande repris Robbie Williams leverar samma show som igår - men på ett sätt som bara han kan göra. Det liknar ingenting.

GÖTEBORG

Nej, det gick inte.

Robbies andra kväll överträffar inte den första.

Men extranumren är oförglömliga.

Robbie Williams var ännu bättre i lördags.

Den första konserten hade, enkelt uttryckt, en större emotionell laddning.

Då hade England just skjutit bort sig ur fotbolls-VM.

Då kändes det som att Robbie blev helt överrumplad av publikens enorma respons - långa stunder stod han bara och skakade på huvudet.

Då hade spelningen en oväntad och spontan dimension som artister aldrig kan förbereda i replokalen och återskapa kväll efter kväll.

Lyckad dag på jobbet

Då kom finalnumret "Kids" som en stor överraskning på slutet.

Nu vet Robbie Williams vad som väntar när han störtar upp genom golvet i inledande "Radio".

Han vet att han inte kan misslyckas.

Det blir därför bara en väldigt lyckad dag på jobbet, trots att publikstödet är löjligt starkt.

Hårklyverier, men ändå.

Sen förändras inte setlistan en endaste millimeter. Vi som såg den första showen får i princip bara uppleva en repris.

Enastående show

Robbie tar heller inte riktigt tillvara på sin unika situation. Stundtals är han mer intresserad av att skoja med olika flickor i publiken än att sjunga. Det blir minst en tramsig vits för mycket.

Och partiet där Robbie och polaren Johnny Wilkes swingjazzar är en babblig kalkon.

Missförstå mig inte nu.

Det är fortfarande en enastående show.

I exempelvis "Monsoon" och balladen "Advertising space" vill jag byta plats med de skrikande flickorna längst fram och sträcka fram ett autografblock.

Och i extranumren - en hisnande trestegsraket - vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen.

Saknar motstycke

"Let me entertain you" sprakar, exploderar och orsakar en omtumlande masshysteri nere på planen och uppe på läktarna.

Allsången i "Angels" saknar motstycke.

"Kids" får till och med den stelopererade pressläktaren att gunga och kränga och skaka.

Det liknar ingenting.

Ingenting.

Robbie Williams

Markus Larsson

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN