Five Finger Death Punch låter förfärligt urvattnade

Foto: Pressbild
Five Finger Death Punch är stridslystna och arga på sjunde plattan ”And justice for none”.
MUSIK

ALBUM Barnsliga texter, osammanhängande låtar och få trevliga stunder.
Five Finger Death Punch låter mer utvattnade än någonsin på ”And justice for none”.


Five Finger Death Punch
And justice for none
Eleven Seven/Sony

HÅRDROCK Låt oss börja med det mest uppenbara.

Albumtiteln ”And justice for none” är omöjligen något annat än en ordlek på Metallicas fjärde skiva ”…And justice for all” från 1988.

Det är friskt vågat att välja en titel som för tankarna till en högt aktad hårdrockplatta som kännetecknas av komplexa arrangemang, sofistikerad tyngd och skarpa texter som har stått emot tidens tand.

Five Finger Death Punchs sjunde platta är däremot allt annat än det ovan nämnda.

Den omåttligt populära Las Vegas-kvintetten har åter kokat ihop trallvänlig, adrenalinstinn och groovig nu metal med låtar som klockar in på runt 3.30.

Ofta med klyschiga, på gränsen till barnsliga, texter om bland annat svek och relationer som ger kalla kårar. Till exempel ”I don’t look for trouble, trouble looks for me” i bonusspåret ”Trouble” och den tämligen utnötta frasen ”I hate that I love you/(love that I hate you)” i ”Bloody”.

För att inte tala om den juvenila aggressionen i ”Fake” när Ivan Moody stridslystet skrålar ”You're such a dumb punk, such a fuckin’ weak chump/You’re a fake mother fucker, I hate you mother fucker”.

Därtill låter musiken som en schizofren blandning av Faith No More, Slipknot, Marilyn Manson, Sabaton och Creed (!).

Visst går det att vaska fram ett par guldkorn. Som det schyssta akustiska gitarrintrot och Ivan Moodys stämningsfulla sång i countryflörtiga ”Blue on black”. Och Jeremy Spencers tekniskt mäktiga trumspel i brutalt aggressiva ”It doesn’t matter”.

Möjligtvis även det avslutande spåret ”Will the sun ever rise”.

Men där upphör i stort sett ljusglimtarna.

Drygt 13 år in i karriären låter Five Finger Death Punchs hårdrock mer urvattnad och generisk än någonsin. Ljudbilden känns skrämmande lik deras hemort i Nevadas heta öknen: onödigt extravagant, ytlig och stundtals smaklös.

”And justice for none” är just raka motsatsen till ”…And justice for all”.
BÄSTA SPÅR: ”Blue on black”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

ARTIKELN HANDLAR OM

Hårdrock

Musik

Metal