Yung Lean skakar om och hypnotiserar

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Yung Lean blir en allt mer starkare skivartist med åren.
Foto: Zak Arogundade
Yung Lean blir en allt mer starkare skivartist med åren.

ALBUM Yung Lean blandar från hela karriären på sitt mest hypnotiska album hittills.


Yung Lean
Starz
YEAR0001


HIPHOP Det har gått sju år sedan Yung Lean slog igenom på internet och lade grunden för den moderna tidens rappare. Hans dimmiga hookar, spöklika trap-beats och sorgsna rap har influerat många stora namn inom genren, från Post Malone till Lil' Uzi Vert.

Trots det går hans inflytande ofta obemärkt förbi.

Men i fjol prisades Jonatan Leandoer Håstad äntligen för sin insats i kulturvärlden när han fick ta emot The Bram Stoker Medal of Cultural Achievement på erkända Trinity College i Dublin. Bland tidigare pristagare finns The Pixies, Oscar Wilde och Angela Merkel.

Yung Lean följer nu upp utmärkelsen med att släppa vad han själv kallar för ”sitt bästa verk hittills”. I en intervju med italienska kulturmagasinet Kaleidoscope jämför han ”Starz” med The Smiths och Gorillaz.

Och även om The Smiths sårbarhet och Gorillaz lekfullhet gör sig påmint låter Yung Lean faktiskt bara som sig själv.

Den säregna rösten får ta alla möjliga former och han rappar iskallt och avslappnat, viskar hela låtar, sjunger i mjuk falsett i ”Boylife in EU” och skriker sig igenom inledande ”My agenda”.

Albumet spelades in i Stockholm, Lissabon och Los Angeles men är lika mycket en resa genom karriären. Rapparen börjar i det popinfluerade sound som han visat upp på senare år, inte minst på starka ”Stranger” från 2017, och slutar i den intima DIY-produktion som präglade genombrottet.

Ändå är ”Starz” det mest enhetliga Yung Lean har gjort.

Det är rakt igenom hypnotiskt avspänt, men i stunder också dramatiskt. Luftig synt och förvrängda basslingor stormar in och skakar om hela ljudbilden.

Lika fascinerande är texterna där Yung Lean blandar skryt och sorg med både humor och träffsäkerhet, inte minst i starka ”Violence”: ”Ain't nobody know me, but my name so known/Everybody around me high, but I stay low”.

Det är en svår uppgift att hålla sig relevant sju år efter ett betydande genombrott. Men Yung Lean lyckas dessutom bli en allt starkare skivartist ju mer tid som går.

BÄSTA SPÅR: ”Violence”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad: