Upplyftande och bejakande

MUSIK

Eva Dahlgren skriver sällsamma psalmer för den som vill tro på människan

EVA DAHLGREN

”Snö” (rock)

Hur låter lyckan?

Eva Dahlgren försöker fånga kärlek och harmoni på den här inspirerande skivan.

Så här låter en lycka: Krispig akustisk gitarr som plockar ackord, inbäddad i Lars Halapis bomullsproduktion. Och mitt i ansiktet Eva Dahlgrens röst. Kyssnära, intimt viskande innan den sprudlar som champagne i en jublande refräng. ”Som ett äventyr” heter sången som är det vackraste jag hört på länge. ”Snö” har elva ess, en slösande rikedom av tänkbara singlar. Glatt flygande refränger och oemotståndliga melodier, en sommaräng där sångerna dansar fram som olikfärgade fjärilar.

Redan i unga år skrev Eva Dahlgren lyckliga rockrefränger som ”Sommarbarn”. Nya albumet har gott om långlivade sånger, systrar till ”Ängeln i rummet” och ”Vem tänder stjärnorna?”.

Tidlöst starka. Underbara detaljer att frossa i. Blåset. Soundet som blir större och större, läckra stråkar lyfter den stolta kärleksförklaringen ”Det som bär mig nu”. En guppande synth bär kaxigt smygande ”Bob Hund”.

Sånger med olika sorters känslor, och visst gör det ont ibland. Men helheten är upplyftande och bejakande. Sällsamma psalmer för den som vill tro på människan.

Jens Peterson

ARTIKELN HANDLAR OM