Nya mogna Millencolin har slutat skoja

Publicerad:
Uppdaterad:

Nu behöver ingen tveka om att kvartetten menar allvar

1 av 2 | Foto: Jens Andersson/Burning Heart
Millencolins nya skivan är bitvis politisk.

Millencolin

Kingwood (poppunk)

(BURNING HEART/BONNIER AMIGO)

Tror du fortfarande att närkingarna är ett tokroligt kollektiv som helst sjunger om bowling, bananer och uppträder sådär allmänt småcrazy?

Gosse, fatta hur fel du har.

I dag är Millencolin en mogen och stenhårt sammansvetsad maskin som spinner stadigt mellan ruffig rock och amerikansk melodipunk.

Influenser från Rancid (”Cash or clash”), Randy runt ”You can’t keep a good band down” (”Mooseman’s jukebox”) och Bad Religion (singeln ”Ray”) blottläggs, men görs med ett så personligt tilltal att det ändå låter Örebro om det. Och med ett textmässigt innehåll som spänner mellan kommentarer angående integrationspolitik till inledande ”Farewell my hell”, som tar upp frontmannen Nikola Sarcevics bror Miodrags försvinnande för snart två år sedan, behöver ingen tveka om att kvartetten menar allvar.

Mattias Kling

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN