Förlösande återkomst av Maria McKee

avHåkan Steen

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: Anna Sampson
Maria McKees första skiva på 13 år är personlig och drabbande.

ALBUM På ”La vita nuova” kanaliserar Maria McKee allt hon har gått igenom de senaste 13 åren. Skivan är det starkaste hon har gjort sedan mitten av 90-talet.


Maria McKee
La vita nuova
Afar/Border


POP De 13 år som gått sedan Maria McKees senaste album har varit en omvälvande tid för Los Angeles-sångerskan.

Hennes mor blev dement och själv brottades hon med känslorna kring sin egen barnlöshet. Samtidigt levde hon i ett äktenskap som hade blivit platoniskt. En lång period av sökande ledde till en helt ny identitet.

I fjol kom McKee ut som queer, och för att ytterligare göra tydligt att en ny era i livet hade börjat flyttade hon till London.

Även låtskrivarinspirationen började flöda, på ett sätt som inte hänt sedan den glamskramliga nervbomben ”Life is sweet” 1996.

Stämningsmässigt har ”La vita nuova” (”det nya livet”, titel lånad från Dante Alighieri) en del beröringspunkter med den skivan, även om det här är sobrare och naknare, med mycket piano och stråkar.

De självbiografiska dramerna stagas upp på Bowie och Scott Walker men också på 60-talets kaliforniska psykedelia och nya hemlandets folkprogtradition, fjärran från countrypopen hon slog igenom med i slutet av 80-talet.

Men Maria McKee var aldrig bara den artisten. Och det som drabbar mest med hennes sjunde album är att det känns så förlösande, som precis den skiva hon behövde göra.

Dessutom sjunger hon, som vanligt, helt fantastiskt.
BÄSTA SPÅR: ”Effigy of salt”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM