Lyckas nästan hålla balansen

avMarkus Larsson

MUSIK

Så många får Markus Krunegårds TVÅ skivor

1 av 3 | Foto: Foto: SANNA SJÖSWÄRD
Ja, det stämmer Markus, du har släppt två skivor samtidigt. Den ena får fyra plus och den andra tre.

POP Rastlösheten och produktiviteten är förbluffande.

Ingen skiva är den andra lik.

Den som vill dra en röd tråd mellan Markus Krunegårds olika projekt – Laakso, Hets, soloalbumet ”Markusevangeliet” – kommer få springa i så många olika riktningar samtidigt att de snubblar och landar på ansiktet.

Även ”Prinsen av Peking” och ”Lev som en gris dö som en hund” brinner av en kreativitet som just nu inte verkar ha några begränsningar. Referenserna är så många att de hade kunnat fylla en blu-ray-skiva.

Det bubblande synthbeatet i ”Kär i en borderline” liknar Queens ”Radio ga ga”. Tunga ”Hollywood hills” hade kunnat ersätta Echo And The Bunnymen på soundtracket till filmen ”Donnie Darko”. Basgångarna mullrar som The Cure och melodierna påminner om ett ungt Ratata. Det sista intrycket förstärks inte minst av att låtarna ”Hela livet var ett disco” och ”Dålig på vardag” producerats av Mauro Scocco.

Ändå får musiken ett djupt personligt tilltal. Mycket tack vare Krunegårds detaljerade texter. De är ett nervöst virrvarr av anekdoter, karaktärer, minnen och förälskelser. Många av dem kan kopplas till uppväxten i Norrköping. Andra är lika solkiga som inledningen i ”Mitt kvarter”, där Krunegård sjunger om hur han står vid fönstret och tittar på en granne som runkar balle.

Markus Krunegård klarar inte alltid av den svåra balansen mellan det banala, det teatrala och det träffsäkra. Och ”Prinsen av Peking” och ”Lev som en gris dö som en hund” är verkligen varandras motsatser.

Den första är ofta ett grandiost och hitladdat popalbum. Den andra känns som en miljöstation där Krunegård dumpat ideér och låtar som blev över. Ibland låter det som att en funkig, kajalsminkad dandy gått vilse på en proggfestival.

Men det är alltid intressant när en artist, så att säga, springer åt andra hållet. Den låtfokuserade och digitala tidsandan skakar över huvud taget på huvudet åt fullängdsalbum. Just då väljer Markus Krunegård att släppa två skivor med totalt 26 spår.

Det finns fler exempel på hans självförtroende. I USA börjar gamla och etablerade artister allt oftare att göra nostalgikonserter där de framför sina mest älskade album från förr i sin helhet.

Krunegård gör tvärtom och satsar på sitt allra senaste material. 23 och 24 november tänker han spela hela ”Prinsen av Peking” och ”Lev som en gris dö som en hund” på Södra teatern i Stockholm.

Låtarna är tillräckligt många och bra för att det ska löna sig att köpa biljett till båda konserterna.

BÄSTA SPÅR: ”Hollywood hills” från ”Prinsen av Peking”. Så här mot slutet av 00-talet låter gotisk wide screen-rock plötsligt fantastiskt igen.

ARTIKELN HANDLAR OM