Justin Timberlake går vilse i skogen

Foto: RYAN McGINLEY
Nu för tiden blir Justin Timberlake coolare på bild än på skiva.
MUSIK

ALBUM På sitt femte studioalbum försöker Justin Timberlake blanda futuristisk r’n’b med traditionell country. Men ”Man of the woods” är ett desperat potpurri av allt som spelats på radio de senaste fem åren.


Justin Timberlake
Man of the woods
RCA/Sony


POP 2006 var till stor del Justin Timberlakes år. Han följde upp debuten ”Justified” med sitt starkaste verk hittills — albumet ”Future sex/Love sounds”. Låtar som ”Sexy back”, ”My love” och ”Summer love” var futuristisk r’n’b som satte både Timberlake och producenten Timbaland på kartan.

Redan för tolv år sedan producerade duon vad många hitmakare försöker sig på i dag.

Mycket hände i musikbranschen under åren som följde, men väldigt lite hände i Timberlakes egen värld. När uppföljaren ”The 20/20 experience” kom 2013 hade namn som Bruno Mars och The Weeknd tagit över och förnyat Justin Timberlakes sound.

Hitsingeln ”Can’t stop the feeling” nådde förvisso storsiffror men blev inte mer än ett trallvänligt soundtrack till den animerande långfilmen ”Trolls”.

Nu haltar Timberlake mest efter i svängarna.

Ambitionen med ”Man of the woods” är tydlig: att blanda den futuristiska r’n’b:n med traditionell country. Men resultatet är desto mer oklart.

”Waves” styrs av banala gitarrer som egentligen hör hemma på Ibiza och ”Montana” låter som något The Weeknd kastat i papperskorgen.
Och de trötta duetterna med Alicia Keys och Chris Stapleton känns som att de kunde ha kokats ihop på fem ynka minuter.

Gapet mellan de två genrerna som Timberlake vill kombinera är alldeles för stort. Han står vilsen i skogen, med ena foten fast i gyttjan och den andra i någon buske.

Det blir som märkligast på låtar som ”Sauce” och ”Flannel”.

Någonstans bland alla ”dance, dance, dance” han tvingat ur sig den senaste tiden har han också glömt hur man skriver bra låttexter: ”Ooh, sauce/Uh, you got all of it/Yeah/You know, you got all of it”.

Eller som han sjunger i americanadoftande ”Flannel”: ”Right behind my left pocket/That is where you’ll feel my soul”. Försöker Timberlake göra parodi på sitt nya skogstokiga jag?

Under sångarens glansdagar var det svårt att inte fängslas av honom. Varje välarbetat beat, varje finslipad falsett gjorde det svårt att titta bort.

I dag är det svårt att fortsätta lyssna. Här finns alltför många intryck. Ett desperat potpurri av allt som spelats på radio de senaste fem åren i hopp om att träffa rätt någonstans.

Det är sägs att det är i skogen man hittar sig själv. Om så är fallet får Justin Timberlake vandra runt länge till.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!