Duvchi: ”Jag känner släktskap med fåglar”

Efter tio år släpper svensken sitt debutalbum

Han är Lorentz­ och Loreenbekant. Men nu ska Duvchi flyga solo.

Första albumet färgas av båtliv, mormor, kärlek och fågelfixering.

– Jag tror inte jag har gjort en enda produktion utan att väva in fåglar, säger Duvchi.

– Jag såg ”The Martian” häromdan och märkte att jag inte reagerat emotionellt på filmen – förrän ”Starman” med David Bowie kom. Då reagerade jag oerhört mycket och såg allt som hänt innan, hela grejen... Musiken är nästan som ett filter, som jag behöver för att skapa en version av världen.

Att jobba med musik är ”en blessing”, tycker Jens Duvsjö, mer känd som Duvchi. Artisten och producenten gör egna låtar, reklammusik och jobbar med namn som Rebecca & Fiona och Lorentz.

Mormors låt viktigast

Efter tio år i svängen släpper 32­åringen nu sitt debutalbum ”With the world”. Extra viktigt för Duvchi är spåret ”When the winter”, vars melodi föddes 2007 i morfar och mormors vardagsrum.

– Låten är tillägnad min mormor, som var sångerska och gick bort kanske en vecka innan den släpptes. Sen spelade jag den på hennes begravning.

Kärlek och evighet handlar låten om för honom, och även om Duvchi vill att lyssnarna ska tolka fritt, har han en förhoppning på plattans effekt:

– Jag tror man kommer känna sig ganska nice och vilja vara ganska nice mot andra också. Alltså, sluta titta snett på folk som har det sämre än andra, till exempel. Vi behöver det.

”Fåglar är geniala”

De fjorton spåren ljuder av synth, piano, röst och... fåglar. Namnet ”Duvchi” föddes ur barndomens besatthet, som började med duvor på sovrumstapeten och lite varstans i hemmet.

– Det är en lekfull grej i Duvsjö­familjen, som jag har tagit vidare. Jag känner släktskap med fåglar. Det är någonting lustigt med dem. Och de är geniala, med inbyggd gps... De sjunger ju väldigt vackert, och jag tror inte jag har gjort en enda produktion utan att väva in fåglar, säger Duvchi.

Fast alla kvalar inte in.

– Jag blev väldigt fascinerad av en storskarv i somras. En ganska obehaglig fågel, en dinosaurie, som lät fruktansvärt. Jag gillar inte läskiga grejer, så den har jag absolut inte spelat in. Men många måsar är med.

Jobb i kärlek i USA

Soundet är ganska format av Duvchis hem: En husbåt i Stockholm. Speciellt titelspåret känns som ett besök i hans lugna oas, säger artisten. Men i januari lämnar han båten för USA, där jobb och kärlek står på schemat. Mer än så berättar han inte.

Han kan också tänka sig att spela skivan live snart.

– Det kommer nog hända. Jag har jobbat så mycket i studio nu att det kommer vara lite som... inte som Bambi, men som en duva på is, kan man säga. Om man vill se det, då går man och ser mig, säger Duvchi med ett skratt.

Duvchi om...

... sin ljusa, karaktäristiska sångröst:

”Det är väl fler än jag som säkert kan sjunga ljust, bara att det inte har gjort det. Jag har en förkärlek för det. Fast jag gillar inte om tonarten blir pipigt. Det är inte vackert. Om det är folk som reagerar så tycker jag bara det är jättekul.”

... att jobba jämt:

”Det blir lite ett och samma, problematiskt nog. Jobbet är min livsstil. Kompisarna jobbar jag med och kärleken jobbar jag också med. Men jag mår bra.”

... att skivan tog fyra år:

”Det är svårt för att jag har så höga krav på vad en låt ska vara, men det har inte funnits någon tvekan om att jag ska göra den. Nu kommer den och sen finns den i all evighet. Då känns det också bra att den fick ta ett tag.”

Publisert:

ÄMNEN I ARTIKELN