Lars Winnerbäck tänder till i stunder

Av: Natasha Azarmi

Publicerad:
Uppdaterad:
Turnéavslutningen är Lars Winnerbäcks första konsert på Globen.
Foto: WAI KEI FUNG/ROCKFOTO
Turnéavslutningen är Lars Winnerbäcks första konsert på Globen.

KONSERT När Lars Winnerbäck spelar inför ett utsålt Globen går konserten i vågor.

Ibland går det inte att slita blicken, andra gånger kan man lika gärna sitta och rulla tummarna.


Lars Winnerbäck
Plats: Globen, Stockholm. Publik: Utsålt. Längd: 2 timmar och 10 minuter. Bäst: ”Hur och vem och vad” och ”Söndermarken”. Sämst: Dipparna som kommer då och då.


Att döma från tidigare recensioner verkar Lars Winnerbäcks turné ha drabbats av samma problem oavsett vilken stad den landat i. Den har varit segt till en början men vilt explosiv mot slutet.

Visst hjälper det att turnéavslutningen tar plats i ett utsålt Globen. Lyckan över att Winnerbäck gör sin första konsert på arenan är total och i stunder behöver han inte göra så mycket för att lyfta stämningen.

I ”Tror jag hittar hem” räcker det att han sträcker ut armarna i luften för att få publiken att jubla. Och när han i ”Eldtuppen” sjunger ”Jag är gammal, ful och slut som artist” vrålar de unisont: ”NEEEEJ!”.

Men även i kväll finns det en hel del tid till att sitta och rulla tummarna, om man säger så.

Drygt första halvan av konserten behöver knappt förklaras: Winnerbäck står och sjunger om ångest utan att röra sig en millimeter. Ljudet är ovanligt bra, huvudpersonen låter stark i rösten – ofta klarare än på skiva – och bandmedlemmarna är oerhört skickliga. Men det känns alldeles för milt.

Med en ödmjukhet famlar sångaren med mikrofonstativet och berättar om sin första gång i Globen. Han var 15 år och hade åkt buss från Linköping för att se Guns N' Roses. Han berättar om killen bredvid honom som mitt under konserten drog ner skinnbrallorna för att kissa.

Spärren släpper och i ”Järnvägsspår” börjar det äntligen tända till. I ”Mareld” lutar Winnerbäck sig över mikrofonstativet, tar i allt han har och hamnar tillsammans med resten av bandet i ett fullskaligt crescendo.

Men det är mot slutet som konserten fullkomligt exploderar. Särskilt när hela publiken sjunger ”Du är hur och vem och vad du vill” så många gånger att låten förvandlas till en kollektiv kampsång. Eller när de efteråt jublar in bandet tillbaka på scen och känslorna förhöjs till tusen.

Under ”Söndermarken” sker ett fängslande samspel mellan Lars Winnerbäck och publiken när de sjunger till varandra under sångarens regi. När han blir tyst blir Globen tyst. När han skriker gör publiken samma sak och får marken under fötterna att skaka.

Då känns den omtalade sega starten som ett minne blott.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publicerad:

LÄS VIDARE