Sobert och befriat från pudelfluff

MUSIK

Men ibland går Europe på tomgång

Secret society (hård rock)

Foto: Återkomsten Aftonbladets Mattias Kling gläds åt Europes comeback.

Mellanslaget i genrebeteckningen här ovanför är helt medvetet.

2006 spelar Upplands Väsbys finest nämligen på en helt annan planhalva än under det permanenttrassliga 80-talet. ”Secret society” är därför nästan fullständigt befriad från pudelfluff, dideli-dideli-fanfarer eller arenavältande sockerbomber, och bygger i stället på avsevärt mer jordnära grunder.

Liksom i fallet med illa mottagna comebackalstret ”Start from the dark” är uppföljaren mognare och tyngre än vad som var fallet under glansdagarna, med den skillnaden att kostymen nu passar bättre. De löst sittande Audioslave-kläderna har nu bytts mot en ekipering av mer sobert snitt. Snyggt, om något.

Samtidigt har kvalitetskontrollen stundtals varit anmärkningsvärt slapp. Att släppa igenom trams likt titelspåret tyder på dålig självbehärskning och även ett par andra låtar tuggar på tomgång.

Men så länge Europe fortsätter prestera självklarheter i klass med ”Love is not the enemy” eller singeln ”Always the pretenders” får sådant passera.

Bästa spår: ”A mother’s son”.

Lyssna och sätt betyg på veckans plattor!

Här är veckans alla recensioner!

Mattias Kling

ARTIKELN HANDLAR OM