Ett unikum av uselhet

avMarcus Grahn

Nickelback ställer till med fest - men bjuder bara på yta, luft & olust

1 av 3 | Foto: Helena Berg/Rockfoto
Inte värt ett nickel Chad Kroeger har en radiovänlig raspig röst, men lyckas inte säga mycket mer än att ”you guys are fucking fantastic”. Konserten blir ett showroom för bandets platta värld.

En tjej börjar ­gråta under saknadssången ”Far away”. En kille ­ropar ”vilken jävla konsert!”, på fem plus-sättet, på väg ut från arenan.

Om detta må vi berätta, också.

Det är känslor lika ­sanna som olusten i mig.

Om unga musiker har ­något att lära av Nickelback? Då är det att man kan skapa något som för vissa (väldigt många i den här arenan) har ett äkta värde, samtidigt som det för andra (väldigt många utanför den här arenan) är yta och luft.

Den här turnén kallas The hits och är ett fint showroom för Nickelbacks platta värld.

För deras musik, som är collegefilmens 00-talsrock, med grunda melodier och radiovänligt raspig röst.

Inslag av kärlekstörst

För deras image, som är simpelt rockstjärnegrabbig, med inslag av kärlekstörst, och får Chad Kroeger att mellan alla låtar ­säga att you guys är fucking ­fantastic, amazing eller awesome.

För deras texter, som är unikum av uselhet. De handlar om ruffigt sex i ”Figured you out” (”and I love the way you can’t say no too many long lines in a row”), om en dotters flykt från flickrummet i ”Animals” (”I got both hands on the wheel while you got both hands on my gears”), om en dirty liten lady i ”Something in your mouth” (”you look so much cuter with something in your mouth”).

Publiken blir filmad

Men det kanske inte är en musikupplevelse de säljer. Det kanske är en fest.

När Nickelback (av rockbandet Kent utsett till ”det värsta på planeten”) spelar ”Rockstar” (av rockbandet Kent utsett till representant för ”allt som är dåligt med musik”) blir publiken filmad, och får se sig själv på skärmarna, och jag tror inte att någon i Scandinavium tittar på scenen under de minuterna. Allt är skratt och dans och ­peacetecken.

Snäll ballad

”Let’s play one for the ­ladies!” ropar Chad Kroeger, som om det gällde en exotisk livsform, och då vet man vad som väntar: en snäll ballad om hjärtesorg. Innan ”Far away” rullas ut lägger han skrockande till:

”Får se om vi kan få dem att sjunga med.”

ARTIKELN HANDLAR OM