Leon Bridges kliver vidare

Foto: Sony
MUSIK

ALBUM Andra skivan är en inte riktigt lika renodlad retroövning som succédebuten ”Coming home”. Men när Leon Bridges vill låta modern blir han lätt lite opersonlig.


Leon Bridges
Good thing
Columbia/Sony


SOUL/POP När Leon Bridges släppte debuten ”Coming home” 2015 gick det snabbt. Den unge sångarens strävröstade retrosoul i synnerligen matchande 60-talskostym gick hem på alla möjliga håll. Open mic-kvällar hemma i Fort Worth i Texas byttes snabbt mot shower med Paul McCartney och Stevie Wonder där Barack Obama satt i publiken.

Via tv-serien ”Big little lies” blev dessutom låten ”River” en viral hit som gav Bridges bokstavstrogna soul, stadigt förankrad i fotspåren efter Sam Cooke och Arthur Alexander, ett ännu större genomslag.

Utom hos den afroamerikanska publiken, då. Där anklagades han på sina håll för att göra en irrelevant, tillrättalagd version av svart musik medvetet riktad mot världens alla Adele-fans.

Det misstaget vill 28-åringen inte upprepa på album nummer två. 60-talssoulen är alltjämt basen men rejält uppblandad med 70-talsdisco, jazzstämningar och idéer som knyter an en del till samtidsgiganter som Drake.

Precis som förra gången är allt mycket begåvat och synnerligen väl genomfört. Men om ”Coming home” var en snäppet för autentisk hommage till rötterna för att verkligen beröra låter ”Good thing” emellanåt lite väl ängslig i sin ambition att vilja vara något mer.
BÄSTA SPÅR: ”Georgia to Texas”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

ARTIKELN HANDLAR OM

Musik

Vintage

Soul

Adele