Country-Kylie har pop i hjärtat och glimten i ögat

Foto: Pressbild
För sitt fjortonde studioalbum tog Kylie country-rutten till Nashville.
MUSIK

ALBUM Kylie Minogues ”Golden” är ett hantverksskickligt countrypop-album gjort med glimten i ögat.


Kylie Minogue
Golden
BMG/Warner


COUNTRYPOP Hakor kan knappast ha fallit till marken när Jamie NelsonKylie Minogues trogne A&R-man – föreslog att ett ”country-element” skulle adderas till den pålitliga popformeln.

Kylie, 50 i år, framme vid sitt fjortonde studioalbum och med en offentlig bruten förlovning färsk i minnet, krävde helt enkelt den gamla goda country-kuren.

När den brittiska låtskrivaren Amy Wadge – känd för sina guldsäljande Ed Sheeran-samarbeten – kom in i bilden föll den sista pusselbiten på plats. Albumets startskott och första singel ”Dancing” skrevs dessutom tillsammans med Nathan Chapman, mannen som guidade Taylor Swift från country-underbarn till att bli världens största popstjärna.

När Kylie skulle göra den omvända resan var Nashville den självklara destinationen.

”Golden” är ett även med Nashville-mått mätt hantverksskickligt album.
Supersockriga arrangemang möter rödgråtna textrader.

Klassiska countrydängor om att ”släppa sargen” – kompletta med Tarzan-tjut, kastanjetter och twang-gitarrer – möter Kylies lika klassiska glitterpop, oftast med imponerande sömlöshet.

”I really need a love song to rescue me” sjunger Kylie i den eskapistiska hymnen ”Radio on” och ringar in albumets romantiska countrypophjärta.

Det snuttifierade melodispråket i ”Golden” påminner lika mycket om Taylor Swift som Kylies nya, tudelade blonda hårsvall. Men det upplevs mest som en gullig hommage, liksom när Kylie Lana Del Rey-ar sig i den tjusiga roadpopmovien ”Shelby '68”.

Kylie Minogue såg nyligen sin första Dolly Parton-konsert och beskrev det som att ”se ljuset”. Och är det någon inspiration som lyser här så är det just Dolly.

”Golden” är gjord med samma sorts glimt i ögat, den som så ofta är förbehållen äldre kvinnliga artister.

Kanske är det för att vi i veckan nåtts av beskedet om att Lill-Babs – en annan stark popkvinna – lämnat oss mitt i sin skälvande gärning som den lika jublande som sorgsna refrängen i ”Dancing” känns så mycket just nu.
”When I go out/I wanna go out dancing”.
BÄSTA SPÅR: ”Dancing”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!

ARTIKELN HANDLAR OM

Pop

Ed Sheeran

Nashville