”Var fan är tjejerna?”

MUSIK

Aftonbladets Jonna Sima är räknefeminism

Skribenten Karolina Ramqvist myntade begreppet:

Räknefeminist.

Det är en feminism jag sympatiserar med. Den innebär att man är allergisk mot när något av könen hamnar i alarmerande minoritet.

När det kommer till chefer inom näringslivet, musik eller media är det hårt att vara en räknefeminist. Det finns så mycket att vara arg över. Nu senast Rockparty, föreningen som bokar artister till Hultsfredsfestivalen som börjar i morgon.

Det känns numera som ett omkväde man brister ut i varje år:

Men var fan är tjejerna på Sveriges största musikfestival?

Ja, Martha Wainright, Cardigans-Nina, Gossip-Hannah och Beth, Ane Brun, Sounds-Maja återfinns i programmet.

Men i proportion till de över hundra killartisterna utgör de en bråkdel.

Pinsammast är dansmusikbokningarna. Där är lördagen ett tomtebloss i mörkret då i alla fall Cat5 uppträder i Teaterladan.

Det handlar om kvalitet – inte kön, säger du. Det gör dessvärre inte det.

I Rockpartys fall, som i så många andra, handlar det om att killarna sitter på makten.

Lösningen för Hultsfredsfestivalen är att ta in fler tjejer som bokningskonsulter.

En räknefeminist är inte nöjd förrän det råder könsjämvikt. Inte bara av principskäl. Det blir också bättre då.

Jonna Sima