Känslosam Tony Molina ger allt på nolltid

Foto: Press
Tony Molina filosoferar om olycklig kärlek på balkongen.
MUSIK

ALBUM Tony Molina är en mästare på korta låtar. ”Kill the lights” är bara 14 minuter långt men San Fransisco-sångarens känslor räcker i en evighet.


Tony Molina
Kill the lights
Slumberland


ROCK De flesta hinner inte så mycket på en minut. Min gräns slutar vid att borsta tänderna. Men Tony Molina behöver aldrig mer tid än så för att blotta sitt hjärta.

San Fransisco-sångaren gjorde minutkorta låtar till sitt signum redan på 2013 års ”Dissed and dismissed”. Då sjöng han om hur han kände sig utanför och ville dra från allt och alla. Musiken paketerade han i indierock i Teenage Fanclub-anda.

Mikrolåtarna gick hem och debutalbumet fick släppas i två omgångar efter att snabbt ha blivit en kultfavorit.

Den här gången har sångaren tonat ned gitarrerna. Han låter mer som Elliott Smith. Men i Tony Molinas värld fortsätter tiden vara oviktig. Här finns inga tydliga låtuppbyggnader eller refränger. Bara korta verser där sorgen får flöda fritt.

”Now that she’s gone”, albumets starkaste spår, är en minut och 18 sekunder långt. I låtens sex textrader berättar Molina om hur hans älskade lämnat honom.

Han försöker hitta något värt att hålla fast vid men misslyckas. Han har förlorat viljan att leva.

Den olyckliga kärleken löper som en röd tråd genom ”Kill the lights”. I ”Before you go” vill han bara få sitta bredvid henne en stund, även om hon snart ska gå.

Och i ”Wrong town” drar han långt bort för att inte behöva springa på henne.

Det är storheten med Tony Molina. Han går från sorg till ilska på en minut och bär hjärtat utanpå kroppen med så få ord som möjligt. Som att hans dagboksanteckningar bara råkar rimma.
BÄSTA SPÅR: ”Now that she’s gone”.


LÄS FLER SKIVRECENSIONER HÄR!


LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

ARTIKELN HANDLAR OM