Chance The Rapper låter inte en sekund gå till spillo

Chance The Rapper tar ständigt i från tårna.
Chance The Rapper tar ständigt i från tårna.

WAY OUT WEST Chance The Rapper får med sig publiken från allra första stund, med en spelning som fokuserar lika mycket på känsla och budskap som euforisk festivalstämning.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus
Chance The Rapper
Scen: Flamingo, Way Out West. Publik: Dagens hittills största. Längd: En timme och fem minuter. Bäst: ”The heart & the tounge” och allsången i avslutande ”Same drugs”. Sämst: Det är ont om svagare stunder.


GÖTEBORG. Det är ingen hemlighet att artister ofta influeras av den musik som spelades i barndomshemmet när de växte upp. Amy Winehouse hade nog inte låtit som Amy Winehouse om inte flera i släkten var jazzmusiker och hennes pappa struntat i att introducera henne till Frank Sinatra. The Beatles skulle aldrig ha blivit till om det inte vore för John Lennons stora kärlek till Elvis Presley i tonåren.

Ett lika tydligt exempel är Chance The Rapper, eller Chancelor Bennett som han egentligen heter.

Fram till femte klass var Michael Jackson den enda artist som Bennett överhuvudtaget ville lyssna på. Därefter kom förälskelsen i föräldrarnas favoritartister, däribland Billie Holiday och Sam Cooke, och till slut hittade han sin kärlek till hiphopen – tack vare Kanye Wests debutalbum ”The college dropout”. Det var det första hiphopalbumet som Chance The Rapper både köpte och hörde.

Med åren har Chicago-rapparen skapat ett helt eget sound baserat på den musik som en gång formade honom. Här är hiphopens råhet en lika stor beståndsdel som jazzens rytmer eller gospelns gemenskap. Bennett brukar ofta inkludera körer och orkestrala arrangemang i sina låtar för att förstärka gospelmusikens närvaro.

Det är en musikalisk blandning som gör sig utmärkt live. Chance The Rapper sprider glädje till sin publik som få andra. 29-åringen bjuder på extra allt redan i första låten: konfetti, rökexplosioner och en energi som heter duga. Här finns dessutom inga pauser eller mellanlåtar. Bennett låter inte en sekund gå till spillo.

Något som särskilt syns under fartfyllda ”Let’s go on the run”. Rapparen springer runt på scenen och spottar ur sig orden som om det vore hans sista konsert. Publiken gör sitt bästa för att hänga med.

Det finns många andra stunder att nämna. Som gospelkörens stora skönsång under ”Summer friends” eller när både Bennetts rap och Nico Segals trumpet dansar genom ett evigt crescendo under ”Sunday candy”. I ”Child of god” rappar Chance utan varken paus eller andetag.

Låtarnas budskap är alltid lika viktiga som stämningen. Musiken ska säga något, som när huvudpersonen drar ner tempot i ”Sun come down” – en soullåt där han hoppas på det bästa efter att han har gått bort, både för honom själv och hans närmaste.

Men den snyggaste stunden kommer i ett år gamla ”The heart and the tounge” där Bennett rappar det mest samhällskritiska, och något av bästa, han har skrivit. Orden träffar hårt när de blinkar på skärmen: ”They buy our leaders easier than I can buy a feature/That's why the genius always end up on the tightest leashes”.

Chance The Rapper besitter onekligen en röst och energi som behövs i dessa tider.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik

Publisert:

LÄS VIDARE